| dc.description.abstract | Syftet med denna studie har varit att ta reda på hur man i skolan kan använda dans och rörelse som ett verktyg
för ökat lärande. Vi har också undersökt några av de problem och möjligheter som uppdagas i arbetet med dans
och rörelse i skolan samt huruvida det finns teoretiskt stöd för att arbeta med dans som verktyg i undervisning.
Ytterligare en fråga har varit om vissa elevers lärande gynnas särskilt av denna metod? För att finna svar på
frågeställningarna har vi genomfört kvalitativa intervjuer, för att få uttömmande svar med informanternas
personliga ställningstaganden. Vi har valt informanter som integrerar dans och rörelse med andra ämnen och
verksamheter och som inte enbart arbetar med dans som en isolerad företeelse. Två av informanterna har också
en mer övergripande roll i arbetet för dans i skola i egenskap av danskonsulenter. Den teoretiska bakgrunden
bygger till stor del på forskning kring lärande och mänskliga intelligenser men också på en mer kulturell syn på
lärande genom estetiska verksamheter. Resultatet visar på att dans kan bidra till ett känslomässigt engagemang,
vilket vi anser vara viktigt för många elevers lärande, samt att dans är en viktig källa till icke verbal
kommunikation. Vi har också blivit varse att dans är ett ämne som kan användas på olika sätt, med olika syften
och att dans som eget ämne är viktigt och förtjänar status. Men dans och rörelse har även en viktig roll som
verktyg för att bidra till ökad förståelse, även i andra ämnen. Dans möts ofta av ett positivt mottagande i skolan
men trots detta har den, varken som eget ämne eller som verktyg i andra ämnen, särskilt hög status. För att
statusen ska höjas och för att dans ska få en mer central roll i skolan har vi kommit fram till att teoribildning, mer
dans på lärarutbildningen samt mer handledning för lärare är viktiga faktorer. | swe |
