Simundervisning ­ En rättighet eller en skyldighet? En studie om simundervisning i Sverige och Norge för elever i skolår 6-9

Abstract

Syfte och Frågeställningar Under min tid som utbytesstudent i Oslo fick jag på en skola erfara att många elever inte kunde simma och fick heller inte möjligheten att lära sig det eftersom skolan inte erbjöd någon simskola. Sverige och Norge är lika på flera avseenden och därför ville jag se om det fanns några likheter med den svenska skolan. Huvudsyftet med mitt arbete var att beskriva hur några svenska och norska lärare i Idrott & Hälsa hade för åtgärder för de elever i skolår 6-9 som inte var simkunniga. Jag ville även undersöka vems ansvar det är att eleverna lär sig simma samt definitionen på simkunnighet. Mina frågeställningar är: ·Hur definieras simkunnighet? ·Vad finns det för åtgärder på skolorna för de elever som inte är simkunniga? ·Vems ansvar är det att eleverna lär sig simma? ·Finns det några likheter eller skillnader mellan skolorna i Sverige och Norge? Metod För att få svar på mina frågor genomförde jag kvalitativa intervjuer med fyra idrottslärare i Sverige och fyra i Norge. Resultat De resultat jag kunde tyda var att definitionen simkunnighet var något som skilde sig bland några norska lärare. De lärare jag intervjuade i Sverige var i stort eniga om definitionen på simkunnighet som överensstämde med Svenska Livräddningssällskapets definition. Beträffande ansvaret för elevernas simundervisning ansåg de flesta lärarna i både Sverige och Norge att föräldrarna hade ansvaret för att deras barn skulle lära sig simma. Enligt skolverket i Sverige och Norge är det skolan och rektorerna som är ansvariga för att eleverna lär sig simma. Om en elev inte befaras nå målen i simning ska eleven erbjudas simskola. Trots denna skyldighet var det endast hälften av de skolor som deltog i min undersökning som hade klara rutiner och åtgärder samt erbjöd simskola för de elever som inte kunde simma.