Analysmodellen - ett ökat förtroende för revisorn?

Abstract

Revisionsbranschens förmåga att anpassa sig till stora förändringar och den snabba utvecklingen, som ägt rum i näringslivet under det senaste decenniet, har lett till en ökad fokusering på revisorers arbete. Flera stora företagsskandaler har den senaste tiden lett till ett ifrågasättande av revisionsbyråernas trovärdighet och objektivitet. Debatten har dessutom givit upphov till utredningar kring behovet av skärpta krav gällande oberoendet. För att uppfattas som oberoende måste revisorn skapa förtroende främst genom etik, moral och en hög professionalism. I Aktiebolagslagen och praxis regleras oberoendefrågor. Dessa uttrycks framför allt genom jävsregler. För att säker-ställa revisorns oberoende har det i den nya Revisorslagen tillkommit bestämmelser för hur detta ska utföras. Den 1 januari 2002 lagstiftades i Sverige om en analys-modell som bygger på att revisorn själv i alla revisionsuppdrag, med hjälp av analys-modellen, ska analysera sin opartiskhet och självständighet gentemot det reviderade bolaget. Enligt Mayer, Davis och Schoorman skapas förtroende utifrån tre hörnstenar; för-måga, välvilja samt integritet. En av revisorns uppgifter är att ge ökad trovärdighet åt årsredovisningen. Syftet är att omvärlden skall få ett ökat förtroende för årsredo-visningen när revisorn sätter sin signatur. En förutsättning för detta är att revisorn är oberoende av dem han granskar. För att säkerställa oberoendet använder sig revisions-byråer av analysmodellen för att analysera revisorns situation gentemot sina klienter. Modellen är en självgranskande modell och det är endast revisorn själv som primärt avgör hur oberoende han/hon är. Ett problem som ses med detta är om självgransk-ning är en grund att bygga förtroende på. För att branschen skall överleva, krävs att näringslivet har ett uttalat förtroende för revisorn och dennes profession. I uppsatsen frågas huruvida analysmodellen är ett hjälpmedel för revisorn vid skap-ande av ett ökat förtroende inför klienten. Syftet är att undersöka och skapa förståelse för om analysmodellen är ett hjälpmedel för att öka förtroendet för revisorer och dess arbete. De avgränsningar som görs är att endast revisorers åsikter kring förtroende, oberoende och analysmodellen beaktas. Urvalet begränsas till tre stora och tre mindre revisionsbyråer. För att samla in data används intervjuer för att få fram respondenternas åsikter och värderingar. De involverade revisionsbyråerna i undersökningen är: Lindebergs Grant Thornton, Öhrlings PricewaterhouseCoopers, Deloitte & Touch, Hurtigs Revisionsbyrå, Datarevision i Göteborg KB samt Adrian & Partners. Utifrån den empiriska undersökningen konstateras att de egenskaper som skapar förtroende för en revisor inte går i linje med den teoretiska referensramen. En själv-granskande modell kan inte ge ett trovärdigt resultat och ökar inte heller förtroendet för revisorn. Analysmodellens användande ifrågasätts, då den inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till förmåga, välvilja och benägenhet samt ömsesidigt förtroende. Kritik riktas mot huruvida analysmodellen kan ses som ett hjälpmedel för ett ökat förtroende för revisorn.