Patienter har idag större krav på att vara delaktiga i sin vård, vilket också lagstiftningen ger stöd för. Trots detta kan patienter uppleva att de har dåliga kunskaper om sin situation och kan upplevas som passiva. Sjuksköterskan har goda möjligheter att främja patientens delaktighet men lyckas inte alltid med detta. Syftet med denna litteraturstudie var därför att få fördjupad kunskap om hur sjuksköterskan kan främja patientens delaktighet i omvårdnaden och vad som kan hindra sjuksköterskan. Hildegard Peplaus omvårdnadsteori om den interpersonella relationen utgör arbetets teoretiska referensram och begreppen kommunikation, makt och empowerment beskrivs. Tretton vetenskapliga artiklar ligger till grund för resultatet. Dessa analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar bl.a. att en förtroendefull relation och god kunskap främjar patientdelaktighet. Hinder för att främja patientdelaktighet kan vara att se patienten som objekt eller att sjuksköterskan inte släpper kontrollen. Ett arbete som präglas av rutiner och rationalitet utgör också hinder. Den egna metoden samt de ingående artiklarnas metoder diskuteras. I resultatdiskussionen lyfts relationens betydelse och betydelsen av att lära av varandra fram som viktiga faktorer för att främja patientdelaktighet. Hur resultatet kan användas i klinisk verksamhet och förslag på fortsatt forskning diskuteras också.