Vad händer om man sätter punkt? En analys av fem parlamentsresolutioner

Abstract

I Sverige har man sedan flera år tillbaka arbetat för ett enklare och begripligare myndighetsspråk. Idag är det till och med lag på att myndigheter ska uttrycka sig begripligt för att svenska medborgare ska få insyn i deras arbete. I och med Sveriges inträde i EU ställs svenskan inför nya utmaningar. Översättarna inom EU måste exempelvis följa punktregeln vid översättning av vissa typer av dokument, vilket innebär att en mening i källtexten ska motsvara en mening i måltexten. Denna regel vållar problem för de svenska översättarna eftersom den ofta innebär att de svenska meningarna måste packas med så mycket information att textens läsbarhet försämras. ”EU-svenska” brukar dessa informationstunga meningar kallas, och de är ett svårt bakslag för myndigheternas språkvårdsarbete. I min uppsats har jag valt att titta närmare på svenska översättningar av EU-texter som inte följer punktregeln för att se om EU-svenskan existerar även där. Sätter de svenska översättarna punkt? Och om de gör det, hur blir resultatet? Förutom interpunktion har jag även valt att undersöka två andra grammatiska företeelser i min analys: brister i hanteringen av koordinationsuttryck och nominalisering.