Show simple item record

dc.contributor.authorFägerquist, Jonswe
dc.date.accessioned2006-05-23swe
dc.date.accessioned2007-01-17T03:02:36Z
dc.date.available2007-01-17T03:02:36Z
dc.date.issued2006swe
dc.identifier.urihttp://hdl.handle.net/2077/1904
dc.description.abstractSvenska staten har genom att ratificera Europakonventionen förbundit sig att respektera de där angivna mänskliga fri- och rättigheterna. Genom lag 1994:1219 har det även stadgats att konventionen skall gälla som lag. Därmed uppkommer frågan hur konventionsreglerna kan påverka skadeståndstvister i Sverige. När det gäller det allmännas ansvar vid dröjsmål med handläggning regleras detta i 3:2 SkL. Ansvar förutsätter fel och försummelse vid myndighetsutövning och omfattar person-, sak- och ren förmögenhetsskada. Dessutom ansvarar det allmänna vid brottsliga integritetskränkningar genom myndighetsutövning, varvid ideell ersättning utgår. Artikel 6 i Europakonventionen behandlar rätten till en rättvis rättegång. Artikeln stadgar bland annat att denna rätt innefattar en prövning inom skälig tid. Oskäliga dröjsmål kan medföra en skadeståndsskyldighet för konventionsstaten. Till detta kommer artikel 13 i Europakonventionen som föreskriver att den, vars konventionsenliga fri- och rättigheter har kränks, ska ha tillgång till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet. När det gäller ideellt skadestånd ställer konventionen inte något ersättningsbegränsande krav, vilket emellertid är fallet i den svenska regleringen. Frågan om skadestånd i nationell domstol, på grund av inhemskt konstaterade konventionsbrott, ställdes på sin spets i NJA 2005 s. 462 och resulterade i att HD etablerade en ny grund för ideellt skadestånd. Uppsatsen syftar till att utreda effekterna av Högsta domstolens avgörande, i fråga om statens ansvar vid dröjsmål med handläggning. Dels utreds fördragskonform tolkning av svensk rätt genom tillämpning av Europakonventionen som parallell skadeståndsgrund. Dels behandlas nyttjandet av konventionen som en fristående skadeståndsgrund när ersättning inte kan grundas på skadeståndslagen. Av rättsfallet och omständigheterna i övrigt framkommer även andra principiella skadeståndsrättsliga frågor om bland annat konkurrerande skadeorsaker, skadeberäkning och förhållandet mellan konventionens bestämmelser och inhemsk rätt. Uppsatsen avslutas med reflektion över en tänkbar utveckling av svensk skadeståndsrätt, som medför att även juridisk person skall ersättas för ideell skada som bolaget drabbats av i samband med konventionskränkning.swe
dc.format.extent50 pagesswe
dc.format.extent276042 bytes
dc.format.mimetypeapplication/pdf
dc.language.isosvswe
dc.titleErsättningsanspråk mot staten - Skadeståndslagen och Europakonventionenswe
dc.setspec.uppsokSocialBehaviourLawswe
dc.type.uppsokDswe
dc.contributor.departmentGöteborgs universitet/Juridiska institutionenswe
dc.contributor.departmentGöteborg University/Department of Laweng
dc.type.degreeStudent essayswe
dc.gup.originGöteborg University. School of Business, Economics and Lawswe
dc.gup.epcid4885swe
dc.subject.svepInsurance lawswe


Files in this item

Thumbnail

This item appears in the following Collection(s)

Show simple item record