The Swedish Gambling Monopoly in Perspective of EC-law

Abstract

Denna uppsats behandlar det svenska spelmonopolets vara eller icke vara, i ljuset av EG-rätten. Den Europeiska Gemenskapen bygger på fri rörlighet för de fyra friheterna och syftar till att skapa en gemensam marknad och verkar genom harmoniserande åtgärder. Ett monopol, som det svenska spelmononpolet, står därför som huvudregel i polemik med detta syfte. Uppsatsen syftar till att redogöra för de undantag som Fördraget om den Europeiska Unionen uppställer för åsidosättande av dessa friheter, i synnerhet friheten att tillhandahålla tjänster. Frågan om spelmonopolets existens är högst politisk eftersom den svenska spelmarknaden, för år 2004, omsatte 36,5 miljarder (SEK). På senare år har monopolistiska spelmarknader, ordagrant, stött på tekniska problem. Utbredningen av Internet har suddat ut nationsgränserna varigenom svenska konsumenter inte har kunnat förbjudas från att spela hos utländskt etablerade spelbolag, där spelverksamheten inte är förbehållen staten, som till exempel i Storbritannien. Spelbolagen hävdar att statens verkliga anledning, till att behålla spelmonopolet, är ekonomisk. Svenska staten hävdar å sin sida skyddsintressena som de primära och de ekonomiska som sekundära. Spelbolagens tillvägagångsätt att angripa spelmonopolet grundas på en nyligen förkunnad dom av EG-domstolen. I det så kallade Gambelli-målet konstaterade domstolen att i den mån myndigheterna i en medlemsstat lockar och uppmuntrar konsumenter att delta i lotterier, hasardspel eller vadhållning i syfte att stärka statskassan, kan myndigheterna i denna medlemsstat inte åberopa att hänsyn till den allmänna samhällsordningen gör det nödvändigt att begränsa spelmöjligheterna. En av uppsatsens centrala frågor är därför om den svenska staten lockar och uppmuntrar de svenska konsumenterna i syfte att stärka statskassan.