Socialsekreterarnas utsagor om sitt arbetssätt -baserad på systemisk metod

Abstract

Jag har undersökt en socialtjänst i Västra Götaland. På den socialtjänsten har ledningen implementerat en utbildning i systemisk/narrativ metod. De började med denna utbildningsreform 2003. Utbildningen erbjuds socialsekreterare som är fast anställda, utbildningen är på två år. Syftet med utbildningen är att socialsekreterarna skall gå från ett problemfokuserat synsättet som är att begränsa och få negativa föreställningar om klienten till att utveckla ett systemiskt/narrativa synsättet som understryker öppna frågor, samskapande och sammanhang och därigenom skall klientens vilja och röst förtydligas och en god relation till denne utvecklas. Denna reform skall förändra arbetssättet för socialsekreterarna. Syftet med denna undersökning är att se om socialsekreterarna omsätter de systemorienterade verktygen i sitt arbetssätt. Socialsekreterarna förfrågas även om de anser att det är användbart och meningsfullt med denna utbildning. Jag kommer att fokusera på socialsekreterarnas utsagor. Undersökningen har därför ett aktörsperspektiv. Eftersom undersökningen har ett aktörsperspektiv har jag använt mig av kvalitativa djupintervjuer utifrån tre valda teman yrkesrollen, arbetsprocess och systemiskt/narrativt synsätt. Analysen visar på att socialsekreterarna i huvudsak följer det systemiska/narrativa synsättet, samt att de anser att det är användbart och meningsfullt. Socialsekreterarna kan genom konkreta beskrivningar förklara hur de ser på den systemiska/narrativa metoden samt hur de kan komma i konflikt med utredningar såsom DUR samt när de gör arbetsplaner med klienterna. De visar också på att socialtjänstlagen inte alltid är kompatibel med det systemorienterade synsättet. Undersökningen visar också på komplikationerna att implementera en metod för att täcka hela arbetssättet i socialsekreteraryrket.