Håller den måttet? En prövning av Katharina Reiss metod för översättningsanalys

Abstract

Uppsatsen tar sig an problemet vilken metod som är lämpligast för analys av översättning av skönlitterära verk. Två metoder för översättningsanalys testas och i poppersk anda får den ena försöka vederlägga den andra. Den metod som får försvara sig är Katharina Reiss och den som får försöka vederlägga hennes teser är en metod som jag utvecklat med stöd i E.A. Nidas teorier. För att testa teorierna görs en verklig analys på en existerande översättning: Per Holmers svenska översättning av Hugo Claus nederländska roman De geruchten. Resultatet av utmaningen blir att Reiss metod och metoden med stöd hos Nidas befinns vara ungefär lika bra när det gäller att leverera ett användbart resultat. Metoden som jag utvecklat med stöd hos Nida skiljer sig från Reiss metod i det att den tar hänsyn till textlängd och har lättare att hantera skillnader i tempus, species och andra formella delar av texten. Men den är mer tidskrävande än Reiss metod och tar mycket lite hänsyn till olika texttyper. Dessutom visade det sig att Nidas metod fick det svårt när det låg mer än en betydelse i texten, någonting som är mycket vanligt i skönlitteratur. Slutsatsen blir den att båda metoderna har sina avgjorda fördelar, men att Reiss metod ändå i de flesta fall är att föredra, men att den kan bli ännu bättre om den kompletteras med den kontroll av textlängd, som ingår i den metod Nida förespråkar. I de fall det bara handlar om små textvolymer och den som gör analysen har gott om tid är också Nidas metod att föredra då den ändå ger ett mer vetenskapligt prövbart resultat. Till syvende og sidst återstår alltid en del av en översättningsanalys som är språkkänsla. Så måste det vara; att analysera översättningar av skönlitteratur kan aldrig bli en exakt vetenskap. Men en god översättningsanalys kan fastställa om en översättning är källstextsnära eller måltextsnära, och det förmår bägge de metoder som använts i uppsatsen.