Könsneutrala pronomen och omskrivningar - En kvalitativ undersökning av bruket i studentuppsatser

Abstract

I uppsatsen undersöks pronomen som kan brukas könsneutralt och omskrivningar som brukas i stället för dessa pronomen i åsyftning av en könsneutral referent (personbeteckning). Materialet som undersökts är 20 studentuppsatser, varav innehållet i 12 har ett genusperspektiv. Jag har utgått från att följande varianter har används i uppsatserna: pronomen som han och hon, dubbla pronomina: ex han/hon, det determinativa pronomenet den, reflexiva pronomen, demonstrativa pronomenen som denne/denna, indefinita pronomen, 2:a pers. personliga pronomen, pluralisformer, metonymier, upprepning av personbeteckningen, synonym till personbeteckningen, växling från singularis till pluralis, tilltal, infinitiv, passiv och substantivering. I regel brukas pronomen som han eller hon om det går att utläsa ur kontexten att en personbeteckning innefattar majoriteten män respektive kvinnor. Dessa är i grunden inte könsneutrala men kan brukas som sådana. I uppsatser som är skrivna ur ett genusperspektiv finns tendens till att beakta pronomenbruket mer än i andra uppsatser. Pronomenet han förekommer betydligt oftare än hon i syftning på en könsneutral referent. Citat som innehåller könsneutrala pronomen kan möjligtvis påverka skribenternas skrivsätt och pronomenval. Detta kan ske genom att man kan påverkas av pronomen som används i citatet, ex.: han, och sedan brukar man detta pronomen i sin egen text. Dubbla pronomina i referens till en personbeteckning brukas inte särskilt ofta. Den används vid enstaka tillfällen när man refererar till en animat referent och följs i samtliga fall av subjunktionen som. För icke-animata referenter i ental används den/det och om flertal alltid de. Formerna -a och -e brukas inkonsekvent i de demonstrativa pronomenen denna och denne och varierar även när pronomenet refererar till en könsspecifik referent. Det indefinita pronomenet man används ofta könsneutralt och syftar på en referent i singularis eller pluralis. Personbeteckningen står ofta i pluralisform. Pluralisformen avser både animata och inanimata referenter. När en personbeteckning står i pluralis uppstår inte frågan om vilket pronomen som är bäst lämpat i referensen. Metonymier används vid många tillfällen istället för personbeteckningar. Exempelvis när man skall benämna en grupp personer som arbetar på ett och samma företag. Pronomen som den, det, de och man syftar ofta på referenter som är metonymier. Infinitivbruk, passivering och substantivering förekommer relativt sällan som alternativa omskrivningar. I samtliga fall måste en större kontext läsas in för att läsaren skall förstå vem som åsyftas. De flesta yrkes- och personbeteckningar är könsneutrala och benämner både män och kvinnor. Åtskilliga suffix är könsneutrala: -are, -ant, -er, -ent, -is, -ist, -är, -ör, -olog och -osof, medan personbeteckningar med suffixen -ska, -erska och -inna endast betecknar kvinnor. Diverse beteckningar som slutar på -man brukas generellt.