dc.description.abstract | Det finns i Norden en språklig gemenskap på så sätt att skandinaver antas
kunna kommunicera med varandra på sina respektive modersmål och det
finns en unik politisk vilja att grannspråksförståelsen upprätthålls. Exempelvis
finns det i de danska, norska och svenska läroplanerna för modersmålundervisningen
reglerat att eleverna ska lära sig om sina skandinaviska
grannländers språk. Trots detta finns det rapporter som visar att skandinaver
inte förstår varandra så bra och framförallt svenskar är dåliga på att förstå
danska och till viss del även norska. Vad detta skulle bero på finns det
många teorier om.
I denna undersökning tittar jag på hur grannspråksförståelsen ser ut hos
svenska gymnasieelever idag och om det finns faktorer som kan ha haft
inverkan på hur mycket danska och norska eleverna förstår. Följande faktorer
har använts som bakgrundsvariabler: kön, kontakt med Danmark och
Norge, tidigare undervisning om danska och norska, attityder till undervisning
i eller om danska och norska i skolan, attityder till Danmark och Norge,
attityder till danska och norska språket samt elevernas egna uppskattade
förmåga att förstå dessa språk.
32 gymnasieelever har svarat på en enkät med frågor som rör de variabler
som tas upp i ovanstående stycke samt hur de själva tycker att undervisningen
om danska och norska ska gå till. Därutöver har eleverna fått
genomföra två hörförståelsetest, ett i danska och ett i norska. Till testen har
ett frågformulär för respektive inspelning medföljt och de har besvarats av
eleverna.
Resultatet visar att eleverna har dålig hörförståelse i danska men ganska
bra i norska. De flesta har en positiv inställning till undervisning om danska
och norska i skolan, men de anser att den ska läggas upp på annat sätt än
vad de själva har fått vara med om. Resultatet visar också att det enda som
tycks spela roll för resultatets utfall, om man ser till de bakgrundsvariabler
jag har ställt upp, är i vilken mån de tidigare har fått undervisning om
danska och norska i skolan. | en |