| dc.description.abstract | I denna uppsats studeras den semantiska utvecklingen hos ett antal ad-jektiv som betecknar sinnesstämningar. Syftet med arbetet är dels att undersöka vilka förändringar de enskilda adjektiven genomgått, och dels att ta reda på om några av de mest vedertagna teorierna om semantisk förändring på ett tillfredsställande sätt kan beskriva de observerade för-loppen.
Den teori som huvudsakligen används är Gustaf Sterns klasser av se-mantisk förändring, såsom Sören Sjöström översätter och presenterar dem i Semantisk förändring. Hur ord får nya betydelser (2001). Jag ut-för dock även komponentanalyser på de utvalda orden för att studera om det kan vara en lämplig arbetsmetod.
Sammanlagt åtta adjektiv har utvalts genom en process med det vikti-gaste slutliga urvalskriteriet att de ska ha genomgått en i jämförelse stor betydelseförändring. De undersökta orden är arg, belåten, ilsken, ledsen, lycklig, otrygg, rasande och slö. Dessa analyseras historiskt med hjälp av Svenska Akademiens ordbok (1893–) och K.F. Söderwalls Ordbok öfver svenska medeltids-språket (1884–1918, suppl. 1925–1973).
Resultatet visar att trots att de observerade betydelseförändringarna ser olika ut finns det tendenser som återkommer. Flera av adjektiven har tidigare haft en betydelse som snarare än sinnesstämningar liknar fasta egenskaper. I varierande grad har även flera av adjektiven fått en mer abstrakt betydelse.
Av Sterns sju klasser av semantisk förändring kommer endast tre till användning i min undersökning. Dessa är omkastning, överföring, och avpassning. En utvärdering av de andra klasserna visar att de inte skulle vara aktuella för att beskriva adjektivs semantiska förändring.
De utförda komponentanalyserna är relevanta i varierande grad. Ett problem är att det inte går att använda synonyma adjektiv i kolumnernas beskrivningar. Trots detta kan det enligt min mening vara användbart att komplettera med denna typ av analys. | en |
