Manageriella chefer i en professionell organisation - läkare som ledare i sjukvården

Abstract

1997 infördes en ny chefsfunktion inom sjukvården, nämligen verksamhetschefens och kraven på denne var att ha ledaregenskaper och att, om denne inte var läkare i botten, att ha en medicinskt ansvarig med delegation som rådgivare i medicinska frågor. Antalet verksamhetschefer med annan bakgrund än som doktor växer i snabb och ökande takt inom vissa organisationer. Medicinsk kompetens behövs fortsatt för att leda sjukvården. Målet med denna uppsats har varit att, utifrån lagförändringens betoning av manageriell kompetens, belysa faktorer som påverkar läkares förutsättningar att axla chefspositioner även i framtiden. Målet har alltså inte varit att diskutera om verksamhetschefer skall vara läkare eller inte. Uppsatsen redovisar och diskuterar en tidskriftsstudie om ämnet, en empirisk studie av en läkarchefs vardag och resultatet av en intervjustudie. Uppsatsens slutsats är att fortsatt ledarutbildning till blivande läkare är viktig, liksom ledningens stöttning av nyblivna chefer genom att både ge dem föredömen, tydliga målbilder, personliga mål och framtidsvisioner om vad chefskap innebär för utmaningar och möjligheter och genom att skapa ökade kringresurser i form av framför allt närvarande ekonomer. Politiker och beställare bör bli synligare i sjukvårdande verksamheter och tydliggöra kraven från dem som betalar sjukvården nämligen skattebetalaren. Dessutom tyder intervjuerna på att ledningen kan bli bättre på att stötta nyblivna chefer så att de omedelbart känner sig utvalda och bekräftade i sina nya roller och på så sätt kan släppa den ursprungliga professionella identiteten och känna sig bekväma i den nya.