Bevisvärdering i våldtäktsmål

Abstract

Min uppsats handlar om bevisvärdering i våldtäktsmål. Syftet med uppsatsen är att lyfta fram våldtäktsbrottet i förhållande till en dess särskilda bevisproblematik. Syftet är vidare att jämföra nuvarande lagstiftning med en samtyckesbaserad lagstiftning och den norska modellen där grov oaktsam våldtäkt är kriminaliserad. Utifrån dessa olika modeller har bevisproblematiken belysts och kommenterats. Syftet mynnar ut i frågeställningarna; Vilka bevis krävs för en fällande dom i våldtäktsmål? Hur påverkas bevisvärderingen om vi skulle införa ett samtyckesrekvisit? Hur skulle bevisvärderingen påverkas om vi enligt den norska modellen kriminaliserade grov oaktsam våldtäkt?

Kvinnan har inte alltid haft en självklar rätt till sin egen kropp och sexualitet. Dagens lagstiftning ger dock ett bättre skydd för kvinnor mot sexuella kränkningar än tidigare. Genom lagändringen av våldtäktsbrottet år 2005 fick vi ett starkare skydd än någonsin förr. När lagändringen skulle ske fördes en diskussion om vi i Sverige borde införa samtycke som ett rekvisit i våldtäktsparagrafen. Förslaget gick dock inte igenom och vi fick istället ett utvidgat tvångsrekvisit. Vad det gäller införandet av ett samtyckesrekvisit skulle det antagligen inte bli någon reell skillnad emot dagens lagstiftning eftersom domstolarna tar hänsyn till offrets samtycke i relativt hög grad. Problemet ligger inte i vad vi kallar saker och ting utan hur kvinnor och mäns relationer och sexualitet uppfattas. Å andra sidan skulle man kunna säga att vi likväl kan införa ett samtyckesrekvisit eftersom vi i praktiken redan har det.

Våra norska grannar har kriminaliserat grov oaktsam våldtäkt vilket inte alls har diskuterats i Sverige vilket kan tyckas konstigt när vi annars brukar snegla på våra nordiska grannars lagstiftning. Personligen tror jag att vi skulle kunna ha nytta av att kriminalisera grov oaktsam våldtäkt eftersom vi då skulle komma åt de fall där gärningsmannen saknat uppsåt men borde ha insett att offret inte samtyckte eller i de fall han inte ens tänkt på om offret samtyckte eller inte men där det finns anledning att klandra honom för att han inte förstod det. Fördelen med en kriminalisering av grov oaktsam våldtäkt är vad jag förstår att en gärningsman inte skulle kunna komma undan men att hävda att det var eller att han trodde att det var frivilligt sexuellt umgänge. Här skulle grov oaktsam våldtäkt ha ett försteg före en samtyckesbaserad paragraf eftersom om gärningsmannen gör en samtyckesinvändning måste det bevisas att han inte hade samtycke och hur detta blivit klart för honom. Dessa bevissvårigheter skulle man slippa om brottet var kriminaliserat på en oaktsamhetsnivå.

För skyddet genom lagstiftningen ska vara ett reellt skydd krävs att brott kan bevisas. Samtidigt måste den tilltalades eller misstänktes rättssäkerhet tillvaratas. Dessa två intressen ska domstolen balansera i rättegången vilket inte är en lätt uppgift. I Sverige gäller principen om fri bevisföring och vilka bevis som helst kan föras fram i en rättegång och det är sedan upp till domstolen att tolka bevisen och komma fram till om beviskravet ställt utom rimligt tvivel är uppnått. Domstolen får inte göra en helhetsbedömning av situationen utan varje enskilt bevis ska värderas för sig. Bevisvärderingen är en oreglerad process i svensk rätt varför domstolen måste vara noga med att den inte baseras på felaktiga erfarenhetssatser.

Flera olika bevisvärderingsmodeller har förts fram i doktrinen och nästan alla har förkastats. Exempel på en bevisvärderingsmetod är Christian Diesens alternativa hypotesmetod. Metoden går ut på att domstolen utreder om det föreligger tvivel om den tilltalades skuld genom att sätta upp alternativa förklaringar till händelseförloppet om det inte gått till som åklagaren påstår och falsifiera dem. Metoden har precis som sina föregångar minskat i användning.

Att bevissituationen i våldtäktsmål är svår visas genom att domstolarna kan komma till olika resultat på samma eller delvis samma bevisning. Att det är så svårt att bevisa att en våldtäkt har ägt rum beror ofta på att övergreppen vanligen sker inom hemmets fyra väggar med bara parterna närvarande. Vittnen saknas ofta och det är sällan som skador uppkommer. Vad som gör våldtäktsbrottet ännu mer svårbevisat är det faktum att de flesta vuxna människor frivilligt har samlag mer eller mindre ofta. Det är ofta frivilligheten eller samtycket som vållar de stora bevissvårigheterna. Med dagens DNA-teknik kan det ofta fastställas om samlag ägt rum, men DNA säger ingenting om hur, när eller varför. Inte heller ger oss DNA svaret på om samlaget var önska från bådas sida.

Den viktigaste bevisningen i ett våldtäktsmål är oftast parternas utsagor. Det är därför viktigt att domstolen gör en noggrann utsageanalys. Även den tilltalades och vittnens utsagor bör analyseras. Ofta läggs alltför stort fokus på kvinnans utsaga vilket är synd. Det är sällan det finns direkta vittnen som sett själva övergreppet men vittnesmål som talar om målsägandens beteende efter händelsen kan vara mycket viktig stödbevisning.

Ibland åberopar åklagaren ett rättintyg där målsägandens skador finns dokumenterade. Eftersom det inte finns några typiska våldtäktsskador har rättsintyg ibland ett väldigt lågt bevisvärde. Tillsammans med övrig bevisning kan dock ett sådant intyg vara ett starkt bevis.

I sexualbrottsmål kan föreställningar om kön och sexualitet spela in vid bedömningen. Har domstolen en förlegad kvinno- eller manssyn kan resultatet bli olyckligt. Det är viktigt att domstolen inte baserar sina ställningstaganden på fördomar eller fakta som inte har relevans för målet. Sådana fakta kan vara målsägandens klädsel eller tidigare sexuella erfarenheter. Idag har vi kommit ifrån mycket av den förlegade kvinnosynen och klädsel och leverne tas inte upp lika ofta men det förekommer.

Min rättsfallsanalys har byggt på domstolarnas domskäl. Ibland är domskälen bra och lätta att följa och ibland är dessa av sämre kvalitet. Beroende på dessa skillnader blir analysen av domskälen av skiftande kvalitet. Domskälen är inte alltid systematiskt uppbyggda och lämnar ibland mycket öppet. När motiveringarna är knapphändiga leder det till att det blir svårt att analysera domen och komma fram till om slutsatsen är rimlig eller inte.

Domstolar verkar kräva olika mycket bevisning för en fällande dom. Ibland tycker domstolen att bevisningen är knapphändig trots att det finns både läkarintyg, vittnen och sakkunniguppgifter. I andra fall anser domstolen att parternas utsagor är tillräckligt som bevisning. HD har uttalat att det kan räcka med parternas utsagor för en fällande dom men beviskravet får naturligtvis inte frångås. Att domstolarna kan komma fram till olika resultat på i stort sett samma bevisning är ett resultat av den fria bevisföringen och den fria bevisprövningen. Det är upp till varje domstol att avgöra om beviskravet bortom rimligt tvivel är uppnått. Mitt samlade intryck är att det krävs ganska mycket bevis för en fällande dom i våldtäktsmål.

Sammanfattningsvis har jag kommit fram till att det inte går att ge någon exakt beskrivning av vad som krävs för en fällande dom i våldtäktsmål. Eftersom vi har fri bevisprövning och fri bevisföring i svensk processrätt kan inget klart svar ges. Parternas utsagor kan vara tillräckligt men det underlättar givetvis om det finns annan bevisning. DNA bevisning kan vara användbart eller helt oväsentligt, det beror på omständigheterna i övrigt. Samma sak gäller sakkunnigutlåtande och medicinsk dokumentation. Stödbevisning i form av vittnesberättelser om målsägandens reaktioner efter övergreppet tillmäts ofta stor betydelse men säger egentligen inget om själva händelsen. Det enda som är helt klart är att beviskravet bortom rimligt tvivel ska vara uppnått, hur man sedan kommer dit är upp till domstolen att bedöma. Mitt samlade intryck är att det krävs ganska mycket bevis för en fällande dom i våldtäktsmål. Bevisningen måste vara stark eftersom det annars är fara för den tilltalades eller misstänktes rättssäkerhet. Att det skulle vara lätt för en kvinna att komma med falska anklagelser och sedan få en man dömd för våldtäkt finner jag inget stöd för i de fall jag läst, även om det självklart alltid finns en risk för oskyldigt dömda i alla typer av mål. Det samlade intrycker är som sagt att det krävs relativt mycket bevisning för en fällande dom i våldtäktsmål.