Miljörättslig analys av behandling av muddermassor med S/S. En jämförande studie ur ett miljörättsligt perspektiv

Abstract

Den här examensuppsatsen ger en överblick av de av miljörättsliga aspekter som kan aktualiseras vid användningen av stabilisering och solidifieringsmetoden (S/S metoden) i Sverige. Arbetet är ämnat att kunna användas som informationsmaterial för alla intressenter dock främst konsulter vars uppgift är att råda verksamhetsutövare vid planering av en verksamhet som inbegriper stabilisering och solidifiering.

S/S metoden är en metod för hantering av främst förorenade muddermassor. De geologiska och fysikaliska processer som genomförs med metoden leder till att muddermassor får en fast form och kan användas som byggmaterial. S/S metoden leder också till en innestängning av potentiella gifter vilket gör metoden till en acceptabel metod ur miljöhänsyn.

Muddermassor definieras enligt svensk rätt som avfall. Avfallslagstiftningen får därmed en central betydelse. Rena muddermassor faller utanför avfallsbegreppet i vissa fall efter ändring i Ramdirektivet för avfall (2008/98/EG). De förorenade massorna betraktas dock alltid som avfall och i vissa fall även som farligt avfall. Definitionen sker enligt allmänna rekommendationer som utfärdats av Avfall Sverige. En hantering av muddermassor med S/S metoden kan i enlighet med det nya Ramdirektivet för avfall, samt tidigare EG-rättslig praxis, anses vara en typ av återvinning eller materialåteranvändning. Detta är två begrepp som prioriteras vid avfallshantering, enligt den nya handlingshierarkin för hur avfall skall hanteras. Detta anges i Ramdirektivet för avfall.

I uppsatsen redovisas även de rättsliga krav och förutsättningar som varje verksamhet måste uppfylla utifrån det miljörättsliga perspektivet. S/S metodens potential för användning i Sverige får därmed uttolkas i enlighet med de generella krav som finns. I dagsläget finns inget som tyder på att S/S metoden hindras av den svenska lagstiftningen. Det som däremot har stor betydelse är att verksamheten definieras på rätt sätt. Detta eftersom de rättsliga konsekvenserna beror mycket just på vilken typ av verksamhet det handlar om samt vilken omfattning den kommer att ha. Det finns en viss oklarhet kring frågan om S/S metoden kan anses vara en typ av deponeringsverksamhet. Utifrån en tolkning av gällande svensk rätt samt de ändringar som tillkommit i det nya Ramdirektivet för avfall dras slutsatsen att deponeringsförordningen inte bör vara tillämplig. De svenska miljödomstolarna visar dock en oklar rättspraxis och ibland otillräcklig kunskap om S/S metoden. På grund av att metoden är relativt ny i Sverige bör ändå viss förståelse uttryckas. I framtida fall kommer förhoppningsvis kunskapen vara större och domstolarna kommer skapa en praxis som ger rättsäkerhet och förutsebarhet för verksamhetsutövaren.

Vid en jämförelse med Finland kan även den slutsatsen dras att både finsk och svensk lagstiftning syftar till en stark kontroll av nya tekniska metoder som kan påverka människor och miljön, d.v.s. det ställs stränga krav på att verksamhetsutövaren verkligen visar att alla miljörättsliga krav är uppfyllda. Detta synsätt kan mycket väl komma att spegla sig i den svenska rättsliga bedömningen av S/S metoden. Således kan sägas att metoden har de förutsättningar som krävs för att användas i enlighet med svensk gällande rätt, dock med den förutsättningen att verksamhetsutövaren tydligt visar att alla krav som ställs enligt Miljöbalken samt de aktuella förordningar och myndigheternas vägledande krav o.s.v. har beaktats och uppfyllts.

I Norge pågår ett projekt för att underlätta processgången och därmed belysa vilka krav som ställs på en S/S verksamhet. Detta kommer förhoppningsvis leda till en slags matris som kan tillämpas i varje situation då en verksamhetsutövare vill använda S/S metoden, och säkerställa att verksamhetsutövaren följer de regler som gäller i den aktuella situationen.

Slutligen kan sägas att S/S metoden kan få stor betydelse för hantering av förorenade muddermassor i framtiden, främst på grund av två anledningar. Den första anledningen är att alternativa metoder för hantering av förorenade massor är få och dessutom ofta kostsamma. Den andra anledningen är att kvittblivning, bortskaffande, av muddermassor inte ska accepteras, enligt den nya handlingshierarkin i Ramdirektivet för avfall, om det finns andra miljömässigt bättre metoder som kan användas för hantering av avfall. S/S metoden kan i många fall visa sig vara mer miljömässigt fördelaktig än andra metoder då det främjar resurshållning med minimerad risk för människors hälsa eller miljön.