Att göra pappaledighet - Hur dagstidningar talar om mäns föräldraledighet

Abstract

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur mäns föräldraledighet konstrueras i dagstidningsartiklar och reportage. Studien undersöker hur mäns föräldraledighet beskrivs och motiveras, vilket innehåll ledigheten ges samt vilka implikationer detta skapar. Uppsatsen bygger på en socialkonstruktionistisk ansats. Som specifik teori och metod används diskursanalys och diskursteori. En diskurs kan ses som ett bestämt sätt att tala om och förstå världen. Diskursanalys är sättet på vilket man analyserar de språkliga böjningsmönster som konstruerar vår sociala värld. Empirin för uppsatsen består av åtta nyhetsartiklar och reportage ur Sveriges två största dagstidningar, Göteborgs-Posten och Dagens Nyheter. Texterna behandlar temat manlig föräldraledighet och bygger på artiklar publicerade mellan september 2005 och september 2008. I uppsatsens empiriska material identifieras tre diskurser kring mäns föräldraledighet. Inom den första, Diskursen om en ny syn på mäns föräldraledighet, återfinns en central subjektsposition i Den nya mannen. Denna position inlemmar ett traditionellt feminiserat innehåll, då den konstrueras som en närvarande position i form av en pappa som vill vara kärleksfull och komma nära sina barn. Som en motpol till Den nya mannen framträder subjektspositionen Den traditionella mannen. Här konstrueras fadern som en traditionell och ”frånvarande” familjeförsörjare. I empirin används båda dessa diskursiva konstruktioner parallellt när det talas om föräldralediga pappor. Fäderna måste balansera mellan ”det traditionella” och ”det nya” då deras föräldraledighet konstrueras. I den andra diskursen, Den alternativa diskursen om mäns föräldraledighet, står pappan och hans själv- och karriärutveckling i fokus. Detta innebär att barnperspektivet osynliggörs inom denna diskurs till förmån för ett maskuliniserat innehåll av manlig föräldraledighet. Slutligen identifieras en politiserad och strukturell jämställdhetsdiskurs. Här framställs manlig föräldraledighet som något som bör uppmuntras för att öka jämställdheten mellan män och kvinnor. I de två första diskurserna, som inte är av strukturell karaktär, framträder männens agens – manifesterad i männens möjlighet att själv vilja och aktivt välja föräldraledighet – som centralt för diskursernas utformning. Istället för att passivt vara föräldralediga konstrueras männens föräldraledighet som ett görbarhetsprojekt – alltså som något de aktivt gör. Och enligt studiens resultat har detta föräldraledighetsprojekt lite eller inget med jämställdhet enligt en politiserad och strukturell jämställdhetsdiskurs att göra.