Skatteflyktslagen och genomsyn – motåtgärdernas tillämpning och förenlighet med legalitetsprincipen?

Abstract

Skatteflykt är ett problem som har funnits och diskuterats under lång tid. Det har diskuterats hur skatteflykt kan definieras och vad som ingår i begreppet. Frågan har därmed uppkommit hur det ska bemötas och vilka motåtgärder som ska eller bör tillämpas. Av central betydelse för diskussionen är legalitetsprincipen och att skatt endast ska tas ut med stöd i lag.

Att hitta en metod som både är effektiv och rättssäker har visat sig svårt och flera av motåtgärderna har mötts av kritik. Det är två av motåtgärderna som har kommit att diskuteras och ifrågasättas mer än andra med motiveringen att de leder till försämrad rättssäkerhet, en generalklausul i form av skatteflyktslagen och en praxismetod som har kommit att kallas genomsyn. Dagens skatteflyktslag innebär att man vid bedömning av rättshandlingar ska se till skattelagstiftningens syfte och på så vis utröna om något kringgående av lagen gjorts. Genomsynsmetoden innebär i korthet att domstolarna dömer utifrån rättshandlingars verkliga innebörd i fall då den beteckningen skiljer sig från den verkliga civilrättsliga innebörden. Denna metod används numera både gällande enskilda transaktioner och gällande en rad av transaktioner som i slutändan innebär ett kringgående av lagstiftningen. Anledningen till kritiken mot framförallt genomsyn grundar sig i att metoden saknar lagligt stöd och att den står i strid med legalitetsprincipen. Det saknas klara riktlinjer för hur Skatteverket och domstolarna gör sina bedömningar och hur långt de går i tolkningen av innebörden av rättshandlingar. Både genomsyn och skatteflyktslagen har lett till bedömningar som ansetts godtyckliga och resultatinriktade och metodernas förenlighet med legalitetsprincipen kan således kanske ifrågasättas.