Standardavtalskollisioner - en oklar rättsfråga inom svensk avtalsrätt

Abstract

Standardavtalskollisioner innebär att oförenliga standardvillkor har inkorporerats i ett avtal och att parterna, efter den tidpunkt när fullgörelse har ägt rum, är oense om vilka villkor som skall gälla samtidigt som de är eniga om att avtal har ingåtts i och för sig.

Problemet utgör ett exempel på en oklar rättsfråga i svensk rätt. Det saknas inte bara praxis på området utan även en dominerande uppfattning i doktrinen. För att få tillgång till praxis har även engelsk, samt tysk rätt studerats.

Den befintliga avtalsrätten är inte helt anpassad för att avtalsinnehåll tillförs genom standardvillkor. Det föreligger en begränsad förståelse för att parterna inte alltid är medvetna om vad som förs in i avtalet. Principen om avtalsfrihet bygger på att parterna gör aktiva val både vad gäller valet att ingå avtal och valet att föra in olika villkor i avtalet.

Förutom en undersökning av rättsläget och en genomgång av de olika lösningsmodeller som lanserats i doktrinen innehåller uppsatsen en diskussion kring vilka ändamålsskäl som bör få genomslag i en lämplig lösningsmodell. Huvudsyftet kan sägas vara att finna en lösningsmodell som står i överrensstämmelse med den övriga svenska avtalsrätten och de ändamålsskäl som bär upp denna.

I uppsatsen redovisas den inneboende konflikt som råder mellan regler som syftar till prevention och förutsebarhet och sådana regler som är ägnade att ge så gott genomslag åt partsviljan som möjligt. Standardavtalskollisioner är en intressant fråga framför allt eftersom hänsynen till dessa ändamål tydligt skiner igenom i de olika lösningsmodellerna. Antingen väljer man en lösning som tydligt ger upphov till en viss regel, eller söker man genom en partscentrerad tolkning ge varje situation den korrekta lösningen utifrån situationen i det enskilda fallet.

Vad gäller rättsläget blir slutsatsen att två av de redovisade lösningsmodellerna måste anses som mer i linje med rättsläget än de övriga. Avtalslagens tekniska uppbyggnad samt praxis kring realhandlande som uttryck för konkludent accept talar för att last shot-modellen, att de sist införda villkoren blir gällande, skulle kunna tillämpas utan att detta skulle kunna anses strida mot befintlig praxis. Även nyare praxis kring reklamation som uttryck för en allmän lojalitetsplikt talar för denna lösning. Metoden som bygger på fri tolkning och utfyllnad måste också anses förenlig med befintlig praxis, detta eftersom denna metod är allmänt vedertagen när oklara rättsfrågor skall lösas.