Inför andras ögon – en kvalitativ studie om killar och heder

Abstract

Hedersrelaterat våld och förtryck har blivit allt mer uppmärksammat men då främst med fokus på tjejer där killar har hamnat i skymundan. Vi har därför valt att göra en studie med syftet att få en inblick i hur killar som tagit avstånd från hedersrelaterat våld och förtryck beskriver heder och ”hederskultur”, samt sina egna upplevelser av och avståndstagande till hedersrelaterat våld och förtryck. De frågeställningar vi använt oss av är: hur förklarar killarna heder och ”hederskultur”?, hur beskriver killarna att ”hederskulturen” tog sig uttryck för dem? samt hur beskriver de sitt eget avståndstagande till hedersrelaterat våld och förtryck? Utifrån detta syfte har vi valt att använda oss av en kvalitativ halvstrukturerad intervjumetod där vi intervjuat fyra killar. Vi har med hjälp av Goffmans dramaturgiska perspektiv, maktteorier och maskulinitetsteorier analyserat vårt material. Utifrån resultaten har det framkommit att man aldrig kan lämna en kultur utan killarna i vår studie menar att de endast har tagit avstånd från vissa negativa aspekter så som våld och förtryck. När denna typ av problem diskuteras bör man benämna det för våld och förtryck som sker i hederns namn istället för det vanligt använda hedersrelaterat våld och förtryck då det senare lätt stigmatiserar alla inom en kultur. Heder är enligt killarna allt man kan ha och handlar om ansiktet utåt. Det handlar om att spela en roll inför andras ögon som stämmer överens med normen i kulturen. Om hedern har förlorats måste den återupprättas. Vad som framkommit är att man aldrig helt kan återupprätta hedern, utan familjen kommer alltid att ha en ”svart prick” i folks ögon. Killarna talar också olika om ”hederskultur” beroende på om de talar i generella eller konkreta ordalag, det vill säga utifrån egna erfarenheter. I det senare fallet har inte förtrycket framställts som lika starkt som när de talar om ”hederskultur” mer generellt, vilket vi tolkar som att de talar utifrån en diskurs. Flera av killarna berättar också att innan de började ta avstånd och reflektera över killars och tjejers lika rättigheter, har de själva i viss mån kontrollerat sina systrar, vilket de inte upplevt har handlat om tvång från föräldrarnas sida. De följde den norm som de socialiserats in i utan att mer eller mindre reflektera över det. Att de idag kämpar för jämlikhet ser vi som en ny sorts maskulinitet som inte förknippas med dominans och maktutövning.