”TVÅ TIMMAR AV AMBIVALENS – Socionomstudenters samtal kring tidigare dömda personers lämplighet att arbeta inom socialt arbete.”

Abstract

Syftet med studien är att utifrån en diskursanalys undersöka hur socionomstudenter resonerar kring huruvida en tidigare dömd person är lämplig att utbilda sig till och arbeta som socionom. Studiens frågeställningar berör frågor kring hur olika bilder av en tidigare dömd person konstrueras, vilka diskurser som därmed framträder och vad dessa diskurser säger om personens yrkeslämplighet. Vidare undersöker studien hur de olika diskurserna förhåller sig till varandra och vilka konsekvenser det får.

Detta är en kvalitativ studie utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, med en integrerad form av diskursanalys som teoretiskt perspektiv och metodologiskt tillvägagångssätt. Informanterna bestod av studenter på socionomprogrammet vid Göteborgs Universitet som i en fokusgruppsintervju fick diskutera tidigare dömda personers lämplighet att arbeta inom socialt arbete.

Studien visar att socionomstudenterna i sitt samtal kring tidigare dömda personers lämplighet förhåller sig till framförallt tre olika diskurser, vilka i uppsatsen är döpta till ”den latenta förövaren”, ”förövaren i oss alla” och ”den betalande förövaren”. Utifrån dessa tre diskurser framträder olika bilder av brottet, förövaren och faktorer som risk, individuella prövningar och i förlängningen även huruvida personen är lämplig att arbeta med socialt arbete.

Titeln ”Två timmar av ambivalens” syftar till hur informanterna i samtalet pendlar mellan dessa olika diskurser kring tidigare dömda personer. En ambivalens som även skapas utifrån att informanterna hela tiden befinner sig i olika roller och positioner som inte alltid är förenliga. Denna studie har ambitionen att ge ett möjligt perspektiv på varför samtal om brott, straff och dess följder många gånger blir fragmenterade och hur detta upplevs som svårt att tala om. Hur vi talar om olika personer eller fenomen i samhället ger även upphov till olika bilder om hur fenomenet skall hanteras. På så sätt har studien ambitionen att belysa hur de olika bilderna av en tidigare dömd person även ger upphov till olika former av inkluderings- och exkluderingsmekanismer; diskursiv praktik resulterar därmed i olika reella sociala konsekvenser.