”Jag har ju blivit utsatt för ett brott, men” – mäns upplevelse av att utsättas för våld när förövaren är en kvinna

Abstract

Detta är en kvalitativ intervjustudie vars med inriktning på mäns subjektiva upplevelse av att utsättas för våld när förövaren är en kvinna, speciellt när våldet sker inom ett parförhållande. Syftet har varit att beskriva och analysera dessa upplevelser i relation till teorier om offerskap, makt och manlighet. Fokus har varit på känslomässig upplevelse, männens syn på sig själva i relation till begreppet brottsoffer samt tankar kring om förövarens könstillhörighet påverkat deras reaktioner. Studien har bestått av en litteraturstudie av relevant empiri samt fyra intervjuer med män som utsatts för våld av kvinnor. Intervjuerna skedde individuellt, tre av dem via e-mail, och analyserades sedan fenomenologiskt. Resultatet visade att de män som drabbas av våld i en parrelation har en tendens att skylla det som sker på sig själva, vilket är vanligt även vid kvinnomisshandel. Männen har inte sökt hjälp via polis, socialtjänst, sjukvård eller brottsofferstödjande verksamheter vilket skulle kunna förklaras av de skamkänslor det innebär att bli utsatt för våld samt svårigheter att som män se sig själva som ”värdiga offer”. Männen vill inte kalla sig för brottsoffer överhuvudtaget även om de kan medge att de utsatts för ett brott. Något som hänger ihop med att bilden av det svaga och försvarslösa brottsoffret inte går ihop med manlighetsidealet som säger att en man skall vara stark och handlingskraftig. Dessutom ser man kvinnan som svag och i underläge gentemot mannen. Dessa stereotyper påverkar med andra ord inte bara samhällets bild av det manliga brottsoffret utan även männens egen uppfattning. Kvinnors och mäns upplevelser av att utsättas för våld i en parrelation är dock mycket lika. Männen berättar om ångest, rädsla och känslor av obehag som i vissa fall påverkat deras liv under mycket lång tid även efter det att de lämnat det destruktiva förhållandet.