"Det sköterskan tycker är viktigast tycker absolut inte chefen…" En kvalitativ studie om enhetschefens och sjuksköterskans förhållningssätt samt den upplevda betydelsen av detta för omsorgspersonal på äldreboende

Abstract

Syftet med studien är att belysa hur enhetschef och sjuksköterska utövar sitt ledarskap samt hur omsorgspersonalen uppfattar och förhåller sig till fenomenet med olika budskap och förhållningssätt, i utövandet av detta ledarskap. Frågeställningarna är följande:

1. Hur utövas ledarskapet av enhetschef respektive sjuksköterska med aspekt på ett salutogent kontra patogent perspektiv? 2. Kan enhetschef respektive sjuksköterskas direktiv uppfattas som ett dubbelt ledarskap? 3. Hur påverkar budskapen i ledarskapet det sätt omsorgspersonalen utövar sin praktik på och hur förhåller de sig till det?

Kvalitativa djupintervjuer användes och triaden enhetschef, sjuksköterska samt omsorgspersonal på äldreboende intervjuades. Uppsatsen har en abduktiv ansats med utgångspunkt i följande förvalda teorier och begrepp; salutogenes/patogenes, kasam, kommunikation inom organisation samt etiska perspektiv, men empirin får även tala för sig själv. Resultatet visar att enhetschefer har ett mer salutogent perspektiv och en större helhetssyn än sjuksköterskorna som i högre grad bär med sig ett patogent tänkande kopplat till sin yrkesroll. Sköterskorna avsäger sig ledarskap trots expertis inom sitt gebit. De agerar ledare i vissa specifika situationer men det finns en tydlighet och en relativt klar avgränsning mellan enhetschef och sköterska, främst då det gäller formellt ansvar. Omsorgspersonalen uppfattar klart och tydligt att enhetschefernas formella ledarskap utövas med ett socialt förhållningssätt och ett salutogent perspektiv i fokus. Då det gäller sjuksköterskorna så råder det delade meningar bland omsorgspersonalen om vad de representerar, ett socialt eller medicinskt synsätt. Samtliga i omsorgspersonalen upplever någon form av dubbelt ledarskap i enhetschefens respektive sjuksköterskans roller. Vissa upplever att olika direktiv förekommer och även att enhetschefens och sjuksköterskans förhållningssätt skiljer sig åt. Omsorgspersonalen verkar förhålla sig till budskapen på olika sätt, en del ser dem som kompletterande, andra håller isär dem i det dagliga omsorgsarbetet. Det som förenar är dock att ingen ser de dubbla budskapen som något problematiskt att hantera. Det finns en stark tro på att chef och sjuksköterska pratar ihop sig i specifika situationer och om så inte är fallet förhåller sig omsorgspersonalen till detta genom att fråga vid tveksamheter och ibland även ta egna beslut.