Rytm och empati. En studie av empatimarkörer och upprepande element i Per Olov Enquists roman Lewis resa

Abstract

Rytm i prosa är något författarindividuellt till skillnad från text med bundna versmått och den här uppsatsen undersöker PO Enquists rytm i Lewis resa. Enquist tycks ha en förkärlek för vissa rytmiska figurer vilket manifesteras genom romanens disposition. Rytmen har analyserats utifrån meningarnas längd samt deras förhållande till varandra och större textenheter. Meningen är en rytmisk enhet liksom en textuell enhet och därför påverkar innehållet rytmen och vice versa. I tidigare studier har det visats att när engagemanget ökar i en text så ökar också meningslängden och på så vis kan en lång mening fungera som empatimarkör. Störst engagemang visas dock genom korta satser som utgörs av utrops- eller frågesatser. Denna typ av sats har även tidigare (utan samband till rytm) konstaterats som empatimarkör och därför behandlar denna uppsats även tre utvalda empatimarkörer: de tidigare nämnda utrops- och frågesatserna, ofullständiga meningar, samt (syntaktiskt och lexikaliskt) avvikande språkbruk. Uppsatsen behandlar även upprepning eftersom Enquist tycks ha en förkärlek för upprepning av identiska fraser och satser, liksom han har en förkärlek för vissa rytmiska mönster. Detta är en typ av upprepning som jag har valt att kalla (syntaktisk och lexikalisk) upprepning med kort och/eller långt intervall. Detta är aktuellt i sammanhanget därför att dessa satser ofta har en exponerad position i texten och sålunda fungerar som klara rytmiska gränser.