Kan EG-rättens spärrverkan hindras? En analys av EG-domstolens praxis kring artikel 30 i Romfördraget och direktiv som har bristande kvalitet eller inte följs

Abstract

Uppsatsen har analyserat hur EG-domstolen tillämpat EG-rättens spärrverkansdoktrin på totalharmoniserande direktiv som syftar till att harmonisera enskilda medlemstaters möjlighet att begränsa den fria varurörligheten med någon utav de undantagsgrunder som finns i artikel 30 i Romfördraget. Specifikt har undersökts om en medlemstat kan hindra spärrverkan från att inträda och införa lagstiftning som avviker från EG-rätten när direktiven har bristande kvalitet eller när direktiven inte följs av andra medlemsstater. Det har visat sig att direktivs kvalitetsbrister än så länge endast kunnat hindra spärrverkan i förhållande till undantagsgrunden hänsyn till allmän säkerhet även om ett visst mått av kvalitetsbrister tolererats även då. Spärrverkan har dock hittills inte alls kunnat hindras från att inträda när direktiv inte följts. Anledningen till EG-domstolens hållning är troligen rädslan för hämmad integration och ett fragmenterat EG-rättsligt system kombinerat med önskan att inskärpa en princip om EG-rätten som ett överordnat rättssystem. Nyckelord EG-rätt spärrverkansdoktrinen Simmenthal Campus Oil Hedley Lomas kvalitet