Avd. IV EG-fördraget: Visering, analys, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer samt införlivandet av Schengenregelverket inom den Europeiska unioners ramar- En splittrad utvidgning av EG-rättens kompetensområde

Abstract

Sammanfattning Genom Amsterdamfördraget har en ny avdelning förts in i EG-fördraget; avd. IV som reglerar visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer. Detta innebär att områden som asyl, invandring och yttre gränskontroll, som tidigare reglerades under den mellanstatliga tredje pelaren, numera omfattas av gemenskapens kompetens och återfinns under den första pelaren. Trots överföringen av dessa frågor till gemenskapsrätten bär nya avd. IV spår av mellanstatlighet och institutionernas roller inom de aktuella områdena skiljer sig från de som de vanligen intar under den första pelaren. Uppsatsen har som föresats att granska utformningen av avd. IV EG-fördraget och försöker utforska vilka konsekvenser avdelningens avvikande utformning kan tänkas få. Genom Amsterdamfördraget har även Schengenregelverket införlivats inom unionens ramar. Uppsatsen behandlar hur detta införlivande genomförts men siktar främst in sig på den flexibla integration som tvingats användas för att inlemma Schengensamarbetet inom unionen. Flexibel integration är överhuvudtaget ett dominerande inslag inom gemenskapens nya kompetensområde. Detta eftersom Storbritannien, Irland och Danmark medgivits undantag att stå utanför det gemenskapsrättsliga samarbetet inom asyl-, invandrings- och yttre gränskontrollfrågor. Uppsatsen försöker peka på vilka rättsliga men även politiska problem som kan tänkas uppstå då flexibel integration används i stor utsträckning inom ett samarbetsområde.