Kaniner, Kompisar och Kungar. En kvalitativ studie om identitetsstärkande i verksamheten Barn i Väntan

Abstract

Studien belyser verksamheten BIV, Barn i Väntan, och dess gruppverksamhet för barn i asylprocessen. Syftet är att undersöka varför BIV behövs för att stärka asylbarns identiteter och vilken eller vilka identiteter det är som stärks i verksamheten? För att undersöka detta har följande frågeställningar ställts: • Varför vill BIV stärka asylbarns identiteter? • På vilket/vilka sätt skapas möjlighet att stärka barnets identitet/identiteter i verksamheten? • Vilken/vilka identitet/identiteter är det som stärks i verksamheten?

Studien har en kvalitativ ansats och baseras på fyra enskilda intervjuer med gruppledare i verksamheten. Utifrån abduktiv metod har följande teman framträtt vid analysen; skapa ett sammanhang, barnidentiteten, dela erfarenheter med andra barn i liknande situation, att beröra det speciella, gruppen och självkänsla. Materialet har analyserats och tolkats utifrån symbolisk interaktionism, där jag främst använt mig av Meads bidrag om jagets och medvetandets utveckling och hur identiteten skapas i den sociala interaktionen med andra människor.

Många barn upplever asylprocessen som mycket jobbig, vilket påverkar deras välmående både fysiskt och psykiskt. Att leva i väntan kan liknas vid en transitsituation där tillvaron känns otrygg i både praktisk mening och känslomässig upplevelse. BIV tillhandahåller en trygg plats genom att erbjuda struktur och förutsägbarhet samt möjlighet till identifikation och erfarenhetsutbyte. Gruppen blir ett redskap för att skapa en gemenskap ur vilken barnet kan stärkas. Identitetsstärkandet i verksamheten kan därför präglas mycket av hur barnet upplever grupptillvaron. Verksamhetens fokusering på erfarenheten av att vänta på asyl, blir en central komponent i samspelet i gruppen, ur vilken barnet identifierar sig. Andra förhållningssätt som BIV lyfter upp och mot vilka barnet kan identifiera sig, är att alla barn är viktiga och verksamheten ger ett tillfälle för barnen att vara just barn. Resultaten visar också på att verksamheten lyfter upp positiva erfarenheter och minnen, vilket kan tolkas som stärkande för barnen. BIV stärker barnens självförtroende genom att barnen uppmärksammas av såväl andra barn som gruppledarna, vilket kan ses som en motvikt till en totaliserad problemidentitet.