”Är inte det ett kvinnligt fenomen?” En diskursanalys om osynliggörandet av unga mäns självskadebeteende

Abstract

Att självskadebeteende är ett fenomen som förekommer hos kvinnor står klart för många av oss. Det är den bilden vi möter i den samhälleliga debatten och i media. Vi som uppsatsförfattare blev nyfikna på huruvida självskadebeteende även förekommer hos unga män och efter ett digert granskande av tidigare forskning stod det klart för oss att så var fallet. Varför talas det då aldrig om denna sida av problematiken? Är denna typ av ohälsa bland unga män ett okänt fenomen även hos professionella? Syftet med vår studie är att genom en diskursanalys bringa klarhet i varför unga mäns självskadebeteende osynliggörs vilket vi anser att det görs. Vår huvudsakliga frågeställning är:

- Varför osynliggörs unga mäns självskadebeteende?

Våra underfrågor är:

- Vilken är den rådande föreställningen om unga mäns självskadebeteende i tidigare forskning respektive bland professionella? - Hur uppfattas unga mäns självskadebeteende? - Hur uppmärksammas unga män med självskadebeteende?

Metod: Vi har använt oss av diskursanalys i bearbetningen av vårt intervjumaterial. Vi har intervjuat fyra professionella som arbetar inom olika verksamheter, där de alla möter unga män med psykisk ohälsa. Vi har dessutom granskat en stor del tidigare forskning om självskadebeteende, av vilken vi har gjort en dokumentanalys.

Teori: De teorier vi har använt oss av för att analysera vårt material från intervjuer och tidigare forskning är:

- Coping - Män & maskulinitet - Ungdomspsykologi - Goffmans rollteori & stigma - Kritisk teori

Resultat: Våra resultat visar att den bild våra informanter och den tidigare forskning, som vi granskat, ger av detta fenomen inte är entydig. Bland annat har det visat sig att det finns ett flertal olika definitioner av vad självskadebeteende i själva verket innebär. Det finns även en differentiering i uppfattningen om hur prevalensen mellan könen ser ut gällande denna problematik. Informanterna i denna studie talar om att unga män reglerar sitt känslosystem på andra vis än kvinnor, till exempel genom kriminalitet, vilket kan medverka till att den könsnormativa roll som är rådande i samhällsdiskursen bibehålls. Då självskadebeteende diskuteras är det i förhållande till kvinnor, vilket skapar en ickeidentitet som manlig självskadare. Detta sammantaget med att det finns en osäkerhet kring hur problematiken bör definieras och uppmärksammas, kan förklara varför unga män med självskadebeteende blir osynliggjorda.