Unge Brown ”går åt skogen” Allegori och intention i översättning

Abstract

Denna studie jämför Nathaniel Hawthornes allegori ”Young Goodman Brown” (1846) med den svenska översättningen ”Unge Brown går till skogs” (1959). Genom att förklara dels den generella, dels Hawthornes specifika och dialektiska användning av allegorin har jag kunnat belysa vissa av de allegoriska elementen och de kulturella/historiska hänvisningarna i källtexten (KT). Jag har sedan gjort en jämförande analys av KT och måltexten (MT) med strävan att klargöra vilka av de allegoriska momenten och kulturella/historiska hänvisningarna som har överförts till MT. De element som har förts över till MT har tillsammans med de textfunktioner som MT enligt Reiss erbjuder på lett fram till vad som kan tänkas vara det som Reiss kallar översättarens intention. Analysen visar bl.a. på en tendens i MT att följa KT på en tämligen formell ekvivalensnivå med en prioritering av den informativa funktionen. Detta har på ett flertal ställen lett till att den expressiva funktionen som är framträdande i KT inte har överförts till MT. Exempel på denna expressiva funktion är den gotiska/romantiska berättarstil som bidrar till Hawthornes dialektiska användning av allegorin. Analysen visar dock även vissa positiva försök till att föra fram denna expressiva funktion. En funktion som inte har klarat sig lika väl i MT är däremot den sekundära operativa funktionen som finns i KT och som kan karaktäriseras med författarens speciella dialektik. Denna dialektik återfinns i alla indirekta kulturella/historiska hänvisningar till bl.a. puritanismen, transcendentalismen, New Englands historia och författarens egen familj och förflutet. Dessa hänvisningar och därmed även den speciella dialektiken och operativa nivån nås endast av de läsare som är av, eller insatt i, författarens samtid. För att denna nivå ska nås av en läsare av en ny tid och en ny kultur krävs tolkningshjälp, vilket har getts i den nytryckning av KT som har an-vänts i denna studie. En nackdel med denna typ av tolkningshjälp är att den lätt leder fram till en övertolkning och på så sätt skiljer sig från författarens ursprungliga intention. I MT är fallet det motsatta eftersom översättaren inte gett den svenske läsaren någon tolkningshjälp alls. Det är som sagt inte heller samma textfunktioner som gör sig gällande i KT och MT. Detta kan ingå i översättarens intention. Dock går det inte att fastställa översättarens intention lika lite som det går att fastställa författarens ursprungliga intention. Översättarens intention innebär möjligen en önskan om att bevara informationen i KT utan explicitgöranden, eller en förväntan på läsaren att själv sätta sig in i författarens samtid. Dock kan intentionen även vara prov på den svåra uppgiften att översätta en äldre dialektisk allegori, som arbetar på olika djup, till ny tid, ny kultur och ny publik.