| dc.contributor.author | Lagerkvist, Hanna | swe |
| dc.date.accessioned | 2003-12-15 | swe |
| dc.date.accessioned | 2007-01-17T03:05:27Z | |
| dc.date.available | 2007-01-17T03:05:27Z | |
| dc.date.issued | 2000 | swe |
| dc.identifier.uri | http://hdl.handle.net/2077/2176 | |
| dc.description.abstract | I brist på parternas lagval regleras avtalet enligt artikel 4 stk 1 i Romkonventionen av lagen i det land till vilket avtalet har sin närmaste anknytning. Konventionen uppställer i artikel 4 stk 2 en allmän presumtionsregel enligt vilken avtalet anses ha sin närmaste anknytning till det land där den part, som skall utföra den för avtalet karakteristiska prestationen har sitt hemvist respektive huvudsäte. Presumtionsregeln skall inte användas om det med beaktande av samtliga omständigheter framgår att avtalet har en närmare anknytning till något annat land (artikel 4 stk 5). Tydligt är att dessa bestämmelser ger ett spelrum för bedömningar. Hur mycket vikt skall läggas vid presumtionsregeln i artikel 4 stk 2, dels i relation till lagvalsreglernas utgångspunkt i artikel 4 stk 1, dels i relation till artikel 4 stk 5? Meningarna härom går inte oväntat isär och det finns ännu inget klart svar. Protokollen som ger EG-domstolen rätt att avge tolkningsutlåtanden av Romkonventionen har ännu inte trätt i kraft. Detta har bidragit till att det inom medlemsländerna har utvecklat sig en splittrad tillämpning av artikel 4. För tillfället finns det motstridande rättspraxis i de högsta domstolarna i Danmark och Holland. Av omedelbart intresse är här den internationella diskussionen om fasta eller flexibla lagvalsregler. Skall man å ena sidan föredra fasta lagvalsregler eller starka presumtionsregler som underlättar förutsebarheten hos parterna och således verkar processparande, men som i det enskilda fallet kan leda till ett orimligt resultat, eller en flexibel lagvalsregel, som i varje enskilt fall kan leda till ett rimligt resultat, men som å andra sidan offrar förutsebarheten och därmed kan verka processökande? De som föredrar ett individuellt tillvägagångssätt försöker minska presumtionens styrka. De som föredrar klara och precisa lagvalsregler vill öka presumtionens styrka och ställer högre krav på vikten på de motsägande tillknytningsmomenten för att åsidosätta presumtionsregeln. Sverige har den 1 juli 1998 tillträtt Romkonventionen genom Lag (1998:167) om tillämplig lag för avtalsförpliktelser. Svenska domstolar har ännu inte haft anledning att ta ställning till styrkan i presumtionsregeln i artikel 4 stk 2. Syftet med denna uppsats är att diskutera vad som vore en lämplig svensk tillämpningen. | swe |
| dc.format.extent | 220677 bytes | |
| dc.format.mimetype | application/pdf | |
| dc.language.iso | en | swe |
| dc.title | Stark eller svag presumtion? En diskussion om lämplig tillämpning av presumtionsregeln om naturagäldenärens lag i Romkonventionen | swe |
| dc.setspec.uppsok | SocialBehaviourLaw | swe |
| dc.type.uppsok | D | swe |
| dc.contributor.department | Göteborg University/Department of Law | eng |
| dc.contributor.department | Göteborgs universitet/Juridiska institutionen | swe |
| dc.type.degree | Student essay | swe |
| dc.gup.origin | Göteborg University. School of Business, Economics and Law | swe |
| dc.gup.epcid | 3115 | swe |
