En villkorsstudie om försäkrat intresse i motorfordonsförsäkring - vilka konsekvenser får begreppen "verklig ägare" och "huvudsaklig brukare"?

Abstract

Försäkringspremien för motorfordonsförsäkring är idag mycket hög för ungdomar. Det får till följd att många ungdomar väljer att uppge sina föräldrar som ägare till bilen för att få en lägre premie. De riskerar att inte få någon ersättning alls vid ett skadefall eftersom försäkringsbolagen ofta kräver att försäkringstagaren är ”verklig ägare” och ”huvudsaklig brukare” till fordonet. Syftet med uppsatsen är att jämföra olika försäkringsbolags villkor för att utreda hur klausulerna om försäkrat intresse är utformade i motorfordonsförsäkringar. Studien visar att de flesta försäkringsbolag har liknande utformning av villkoren där begreppen ”verklig ägare” och ”huvudsaklig brukare” är vanligt förekommande. Utifrån både försäkringsvillkorens utformning och domstolarnas tolkning av villkoren kan konstateras att dessa begrepp inte har någon definition. Det vållar problem för en försäkringstagare som inte vet vilka skadetillfällen som omfattas av försäkringen. Försäkringsbolagen försöker med villkoren att lösa två slags problem. De försöker knyta rätt person till rätt risk för att undvika skenförsäkring och för att kunna göra en korrekt premieberäkning. Det andra problemet försäkringsbolagen försöker lösa är ett sakrättsligt problem. För en försäkringstagare får utformningen av klausulerna svåra konsekvenser. Det visar sig exempelvis att systemet är stelt och icke-flexibelt enbart är anpassat efter en stereotyp försäkringstagare. Det bakomliggande problemet är premiedifferentieringen vilket innebär att en person med vissa riskfaktorer får en högre premie än den som saknar dessa riskfaktorer. Avslutningsvis ges några alternativa lösningar på problemet.