När En Förälder Dör. En kvalitativ studie om ungdomars upplevelser utav stödinsatser vid en förälders bortgång i cancer

Abstract

Enligt Socialstyrelsens rapport “Cancer i siffror 2009”, dog ca 22000 människor i cancer år 2006. Flera tusen barn och ungdomar i Sverige lever idag med en cancersjuk förälder, ett flertal av dessa barn och ungdomar kommer att förlora sin förälder i kampen mot cancer. När en förälder dör efter en svår sjukdom leder det ofta till en kris i familjen. Att mista en förälder när man är en tonåring är en utav de allvarligaste trauman man kan vara med om som ung. Den norske psykologen Dyregrov (1990) menar att av alla möjliga dödsfall är det föräldrarnas död som påverkar barnen och ungdomarna svårast, föräldrars död framkallar de starkaste reaktionerna som påverkar barn och ungdomar under lång tid.

Syftet med vår uppsats var att undersöka hur stödet ser ut för ungdomar som har förlorat en förälder i cancer i Göteborgsområdet. Våra frågeställningar var följande: Hur ser stödet ut till ungdomar mellan 12-18 år som har förlorat en förälder i cancer? Anser våra informanter att de fick det stöd de behövde? Vad fungerade och vad fungerade inte? Hur påverkas identitetsutvecklingen av att förlora en förälder i tonåren? Vad händer om man inte bearbetar sorgen? Uppsatsens metod är kvalitativ och utgick ifrån ett fenomenologiskt och narrativt synsätt. Empirin har samlats in utifrån fem narrativa intervjuer samt två intervjuer med professionella inom fältet. Empirin har analyserats med hjälp av kristeori, sorgeteori, identitetsteori och tidigare forskning. Analysmetoden i denna uppsats utgår ifrån ad hoc metoden.

Resultaten vi fann i vår uppsats var att samtliga informanter inte erbjöds något stöd ifrån sjukhusen eller hospicet och att alla informanter hade velat bli erbjudna stöd i samband med deras förälders död. Varje informant tror att deras sorgbearbetning hade blivit bättre och enklare om de hade fått stöd. Ingen utav informanterna fick någon information eller broschyrer, ifrån vare sig sjukhus eller hospice och samtliga informanter hade velat bli personligen kontaktad av vårdpersonal, och informerad om processen runt förlusten. Alla informanter kände sig ensamma i sin sorg och hade ambivalenta känslor kring sina egna reaktioner, alla informanter tror att om de hade fått professionell hjälp så hade de haft bättre förståelse för sina känslor.

Konklusion Från födelse fram till vuxenlivet är föräldrarna barnens utgångspunkt och trygghet i livet, och att förlora den är som att få hela sin existens slagen i tusen bitar, tonåringar drabbas mycket hårt av att förlora en förälder. Identitetsteorin, sorgeteorin samt kristeorin menar att ungdomar befinner sig i en ansträngande period i livet och drabbas mycket hårt av att förlora en förälder, detta visar sig även i tidigare forskning. Flertalet teoretiker och forskare betonar vikten av att ungdomar får stöd och hjälp i det trauma som en förälders bortgång innebär.