Programmerade män – Om könskonstruktioner i behandlingsprogram för män

Abstract

Detta är en kvalitativ studie som syftar till att undersöka hur kön och specifikt maskulinitet konstrueras i Kriminalvårdens behandlingsprogram ROS och IDAP. Dels undersöks hur behandlarna som leder programmen konstruerar kön, både sitt eget och männens, och dels undersöks hur männen som går i behandling konstruerar kön, utifrån behandlarnas perspektiv. Datainsamlingen har skett genom sex stycken kvalitativa intervjuer med personal som håller i behandlingsprogrammen ROS och IDAP. Intervjuerna genomfördes med hjälp av en intervjuguide med olika teman som sedan återkommer i analysen. Resultatet har analyserats utifrån teorier kring socialkonstruktionism, kön och maskuliniteter, och sedan delats in i två delar. En del beskriver hur behandlarna konstruerar kön och en del beskriver hur männen i behandling konstruerar kön. Båda delarna är i sin tur uppdelade i teman som framkom under intervjuerna. Resultatet av studien är att behandlarna konstruerar sitt eget kön bland annat genom performativa handlingar, relationen till, och interaktionen med männen i behandling och sin behandlarkollega. Behandlarna konstruerar även kön utifrån ett jämställdhetsideal som genomsyrar behandlingsprogrammen. De beskriver hur allt de gör i gruppsituationen är en del av en könskonstruktion, alltifrån hur de klär sig till hur de talar och interagerar med sin kollega. Behandlarnas sätt att konstruera kön har som syfte att fungera som modell för männen i behandling. Männen som deltar i programmen ROS och IDAP genomgår, enligt behandlarna, i de flesta fall en förändring som innebär att de efter behandlingen konstruerar maskulinitet på nya sätt. I vissa fall innebär det en stor förändring för männen som blir mer jämställda i sitt tänkande och agerande och även får en bättre förståelse för sig själva som män. I andra fall kanske inte förändringen är lika stor, men behandlarna uppger att de flesta av männen påverkas positivt, i bemärkelsen att de klarar av att hantera sitt känsloliv och agerande på ett sätt som gör att risken för att återfalla i brott minskar efter avslutad behandling. Både männen och behandlarna konstruerar kön utifrån ideal och föreställningar i samhället som rör kön enligt de teorier jag valt att använda. Behandlarna och till viss del även männen, konstruerar kön annorlunda i gruppsituationen än utanför.