En kvinnas möten

Abstract

En kvinnas möten en tragikomisk musikteaterföreställning - och redovisning av ett Konstnärligt utvecklingsprojekt vid konstnärliga fakulteten, Göteborgs universitet Regissör och projektledare, Gunilla Gårdfeldt, professor vid Högskolan för scen och musik i samarbete med lektor Marianne Khoso Texter av Kristina Lugn och scener ur Jungfruleken av Jean Genet Operamusik av W A Mozart, G Verdi, G Bizet, C Saint-Saëns, G Gershwin mm I många år har jag som regissör och pedagog i ett antal opera- och musikteaterprojekt undersökt kvinnans jämställdhetsresa med humor och allvar som vapen. Jag arbetar med musikdramatisk scenkonst och känner ansvar att skildra kvinnor inte bara som offer under männens makt utan som initiativtagande och självständiga människor. Detta KU- projekt har varit en fristående fortsättning på 2008 års projekt, En kvinnas många röster. Mitt arbete bygger bland annat på Konstantin Stanislavskijs teorier om att ”ställa sig själv till förfogande för sin roll”. Dessutom vill jag lösa upp sång- och genrehierarkier inom operakonsten. Till min hjälp i båda projekten har jag haft min kollega lektor Marianne Khoso, sångcoach, som specialiserat sig på genrelös sångteknik. Att uppmuntra opera/musikteaterartisterna att sjunga och tala ”med sin egen röst”, att stötta sångarna i modet att våga sjunga fult, vackert, rakt, vibrerande och allt däremellan om trovärdigheten så kräver, har varit en av ledstjärnorna i detta konstnärliga utvecklingsarbete. Traditionen i opera att sjunga och agera på ett konservativt och gammalmodigt sätt sitter djupt även när man rent intellektuellt har utvecklat operaberättandet på ett modernare sätt. Utan tvivel finns det oändligt mycket mer att göra under lång tid framöver innan män och kvinnor är jämställda. Jag och ensemblen har försökt bidra till jämställdhetsdebatten genom att ställa nyfikna och annorlunda frågor. Vi har tillsammans undersökt hur kvinnor utövar våld och makt, både gentemot varandra och gentemot män. På scenen gäller det att försvara mänskligt beteende på gott och ont. Om man som humanist verkligen vill utveckla empati och förståelse i konstens, musikens och teaterns namn bör man inte ta ställning för eller emot sin roll utan försvara rollens alla handlingar. Erfarenheterna från detta projekt har stärkt övertygelsen om att denna inställning till vårt yrke är enormt betydelsefull för regissör, musiker och sångare. Vi har synliggjort och problematiserat följande frågeställningar: - att utveckla musikdramatiskt skådespeleri - att pröva det musikdramatiska gestaltandet via genreöverskridande sångtekniker - att problematisera könsmaktsordningen och jämställdhetsfrågan Den musikansvariga kapellmästaren/pianisten i En kvinnas möten, Sara Sjödahl-Callersten, har haft viola, cello samt elgitarr till sitt förfogande i sin operaorkester. Med orkestern placerad mitt på scenen med elgitarristen i en nyckelroll fick musikerna en central roll i föreställningen. Detta har berikat vår operagestaltning på ett avgörande sätt. Vi har under arbetes gång genomfört intervjuer med representanter för BRÅ, Ett tryggare och mänskligare Göteborg, Kriscentrum för kvinnor/UTVÄG, Kriscentrum för män samt Ungdomsutredningen i Storgöteborg, Polisen. Till vårt förfogande har vi haft ett mycket starkt arbetslag. Det har bestått av nuvarande och före detta studenter vid Högskolan för scen och musik, frilansande operasångare, sångpedagoger och instrumentalpedagoger. De har tillsammans med Marianne Khoso och mig med mod och hårt dubbelarbete utmanat sig själva för att berätta vår historia. De har undersökt berättarkonstens magi i opera och musikteater. Ett tredje projekt inom detta forskningsområde redovisas hösten 2010.