Avledningsmetoders effekt på smärta, oro och rädsla vid venpunktion inom barnsjukvården.

Abstract

Barns värld är på många sätt en helt annan värld än vuxnas. Tankarna och kommunikationen är på ett annat plan. Detta är något som alla som arbetar med barn, speciellt om man har ett yrke där man har en kommunikativ funktion, bör vara väl medvetna och kunniga inom. Smärta hos barn är ett problemområde som på grund av skillnaderna mellan barn och vuxnas värld alltså blir svårhanterligt på ytterligare ett plan. Ett möjligt sätt att minska procedursmärta hos barn som vi valt att undersöka är användningen av olika avledningsmetoder. Syftet med detta arbete är att fördjupa och sammanställa kunskapen om effekten av avledning vid perifer venpunktion, att jämföra olika smärtoch orosförebyggande avledningsmetoder, samt att jämföra de olika metodernas användbarhet vid venpunktion hos barn i åldrarna två till tolv år. Studien genomfördes som en litteraturöversikt på kvantitativt material, enligt modellen Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvantitativ forskning av Kerstin Segesten. Resultatet visade att det finns påvisbara fördelar med både passiv och aktiv avledning. Båda metoderna är enligt våra resonemang ekonomiskt fördelaktiga och tidssparande i förhållande till mer avancerade smärtlindringsmetoder, såsom till exempel sedering. Båda avledningsformerna har enligt vårt resultat potential att minska smärta, oro och rädsla. Sett till studiernas antal i vårt arbete kan dock inga rättvisa slutsatser dras om aktiv och passiv avledning. Detta även om de resultat vi fått generellt visar på en större lindrande effektivitet vid passiv avledning än vid aktiv avledning. Vidare studier, och då förslagsvis under svenska förhållanden, vore önskvärda.