Hälso- och sjukvårdens krav på informerat samtycke - en studie av dess ersättningsrättsliga betydelse

Abstract

Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) innehåller numera en skyldighet för vårdpersonalen att informera patienten om bland annat hälsotillstånd, planerade åtgärders omfattning samt förknippade risker med sådana, och att inhämta samtycke till samtliga åtgärder som företas. För dessa krav på information och samtycke används ofta begreppet informerat samtycke. Huvudfrågan för denna uppsats var huruvida ett bristande informerat samtycke kan grunda ersättningsansvar eller om kraven enbart har medicinsketisk karaktär. Patientskadelagen tillkom för att stärka patienternas ställning, men skador orsakade av ett bristande informerat samtycke har lämnats utanför patientskadebegreppet. Kravet på informerat samtycke utgör i grunden moraliska skyldigheter, utan direkt koppling till ersättningsrätten. Vidare är informations- och samtyckeskraven luddiga och allmänt formulerade, vilket medför en oklar räckvidd. Eftersom alla patienter är olika har det heller inte ansetts önskvärt med en mer detaljerad lagstiftning. Med bakgrund av blad annat detta har Skadeståndslagen ibland blivit en snårig väg för patienterna. Det informerade samtycket har inte givits någon självständig grund för ersätt¬ningsansvar, även om det fått betydelse som en del av culpa¬bedömningen.