Skadestånd som ett rättsligt medel för en effektivare konkurrensrätt

Abstract

Sedan 1993 har den svenska lagstiftaren haft ett uttryckligt mål om att konkurrensrätten skall bli mer självgående utan inblandning av Konkurrensverket. Det skall bland annat ske genom att privata aktörer väcker talan om skadestånd och får ersättning för skadan som de åsamkats. Även Kommissionen har uttalat denna målsättning och presenterade 2008 en vitbok som syftar till att underlätta för privata aktörer att tillvarata sin rätt till ersättning. Från lagstiftningshåll finns det en stark tilltro till att privata aktörer kan fylla en preventiv funktion och bidra till att göra konkurrensrätten i Europa mer effektiv. Möjligheten till skadestånd har dock endast utnyttjats i en mycket liten omfattning och uppsatsen handlar i huvudsak om denna problematik. I uppsatsen utreder jag vad som är gällande rätt angående skadestånd vid konkurrensbrott och därefter analyseras varför möjligheten till skadestånd inte har utnyttjats i större utsträckning. Jag pekar framför allt ut tre huvudsakliga anledningar; bevissvårigheterna, bristen på kunskap och vägledande praxis samt att den svenska lagstiftaren inte uppmuntrar till att föra processer. Därefter behandlas frågan om det är önskvärt med fler processer och om privat eller offentlig övervakning är att föredra. Uppsatsen avslutas med att jag utreder vilka åtgärder som hade kunnat vidtas för att åstadkomma en ökning av antalet processer. Några av de förslag som presenteras är ökade incitament till att väcka talan, nya redskap för bevissäkring samt regler om bevislättnader. Min slutsats är att den framtida ökningen kommer att vara förhållandevis liten om det inte görs större förändringar. Problemet med dessa förändringar är att de ofta strider mot den svenska och europeiska rättskulturen och av den anledningen inte är önskvärda. Flera mindre förändringar kan dock tillsammans skapa bättre förutsättningar för de skadelidande att vinna framgång vid en rättslig prövning och i viss mån leda till en ökning av antalet ärenden.