Följsamhet i antiretroviral behandling i Quang Ninh, Vietnam - En analys av resultat av följsamhet från en randomiserad kontrollerad studie
Antiretroviral therapy adherence in Quang Ninh, Vietnam - Analyzing results on adherence from a randomized controlled trial
Abstract
Introduktion: God följsamhet till antiretroviral behandling (ARV) av human
immunodeficiency virus (HIV) är avgörande för en framgångsrik behandling. En
gynnsam behandling ger HIV/AIDS patienten ökad livskvalitet och mindre risk för
utvecklande av medicinsk resistans. Kamratstöd är en vedertagen metod som kan hjälpa
patienten till en god följsamhet. För att nå framgång i behandlingen av HIV patienter är
det ur ett folkhälso- policy perspektiv av stor vikt att studera de ekonomiska och sociala
aspekter som inbegriper behandlingen och metoden kamratstöd. Syfte: Att undersöka
om det fanns skillnader i följsamhet till antiretroviral behandling för patienter som fick
kamratstöd och patienter som inte fick kamratstöd i DOTARV projektet i Quang Ninh,
Vietnam. Syftet var att undersöka följsamhet till ARV i relation till kön och patienter
med tidigare drogmissbruk. Metod: Data analyserades från den randomiserade
kontrollerade studien DOTARV projektet. Projektets intervention var kamratstöd. En
grupp av 641 patienter randomiserades till två olika behandlingskohorter; optimal
kontrollerad behandling (OCR), som innebär att patienten får kamratstöd och själv
bevakad behandling (SST), som innebär att patienten själv kontrollerar sin behandling
utan kamratstöd. Kohorterna följdes upp under två år via självrapportering. En
epidemiologisk och statistisk metod applicerades för att undersöka effekten av
interventionen kamratstöd i relation till kön och tidigare drogmissbruk. Resultat:
Frekvensen av icke-följsamhet bland män och kvinnor, tidigare drogmissbrukare och
icke drogmissbrukare jämfördes, men gav inte några signifikanta skillnader mellan
gruppen med kamratstöd och gruppen utan kamratstöd. Emellertid rapporterade tidigare
drogmissbrukare och manliga patienter inom gruppen med kamratstöd en signifikant
högre icke-följsamhet jämfört med patienter utan drogmissbruk och kvinnor.
Regressionsanalysen visade på att gruppen med kamratstöd hade mindre association
med icke-följsamhet än gruppen utan kamratstöd. Diskussion: Till skillnad från andra
studier av följsamhet i antiretroviral behandling och kamratstöd i relation till kön och
drogmissbruk visade resultaten inga signifikanta skillnader i följsamhet mellan
patientgruppen med kamratstöd och patienter som tillhörde gruppen utan kamratstöd.
Resultatet kan bero på att confounders i studien eller bias i själv
rapporteringsmätningarna påverkat utfallet. Dock var det en signifikant association till
icke- följsamhet för kamratstödgruppen jämfört med gruppen utan kamratstöd, som kan
visa på att kamratstöd är associerat med följsamhet. Resultaten från denna studie kan
skilja sig från de slutliga resultaten från DOTARV projektet, eftersom projektet
fortfarande pågår.
Degree
Student essay
Other description
Introduction: Adherence to antiretroviral therapy for patients with human
immunodeficiency virus (HIV) is important to obtain a successful treatment, increased
quality of life and to decrease drug resistance development in patients. Peer-support is a
well-known method, which can help HIV/AIDS patients to improve adherence.
Moreover, to improve the therapy for patients living with HIV it is from a public health
policy perspective important to study the economical and social benefits of adherence
for the treatment and the method peer support. Aim/objective: To assess if there were
differences in ART adherence among patients receiving peer support and those who do
not in the DOTARV project in Quang Ninh, Vietnam. An additional aim is to
investigate adherence in relation to sex and former drug use. Method: Data was
extracted from the randomized controlled trial, the DOTARV project. The intervention
of the project was peer support. A treatment cohort of 641 patients was randomized into
two different treatment cohorts; optimally controlled treatment (OCR) receiving peer
support, which means that patients get peer support and self-supervised treatment
(SST), which means that patients controlled the treatment without help from a peer
supporter. The cohorts were followed up during two years with self-report measures of
adherence. An epidemiological and statistical method was applied to investigate the
effect of the peer support intervention in relation to gender and IDU´s. Results:
Comparison of frequencies for non-adherence among men and women, former injection
drug users and patients without drug use, revealed no significant differences between
the support group and the non-support group. However, drug users and male patients
within the support group reported a significantly higher non-adherence than patients
without a former drug use and women. The regression analysis showed that the support
group had less association with non-adherence than the non-support group. Discussion:
In contrast to former studies on ART adherence and peer support, the results showed no
significant differences in adherence between the patients receiving peer support and the
patients without support. This could be due to confounders in the study or bias in the
self-report measurements. There was a significant association with non-adherence for
the support group compared to the non-support group, which could indicate that peer
support is associated with adherence. The results from this study may differ from the
final results of the DOTARV project, which has not ended yet.
View/ Open
Date
2010-08-17Author
Nilsson, Josefine
Vemming Oksen, Dina
Keywords
HIV, följsamhet, antiretroviral behandling, kamratstöd, Quang Ninh
HIV, adherence, ART, peer support, Quang Ninh
Series/Report no.
Folkhälsovetenskapligt program
Language
eng