Koncernavdrag- En analys av 35 a kap IL ur ett EU-rättsligt perspektiv

Abstract

I ett alltmer internationaliserat samhälle är företagens betydelse såsom globala aktörer viktig och företagen organiserar sig därför i koncerner med bolag verksamma i flera länder. Koncernen som helhet utgör dock inget skattesubjekt, men för att uppnå neutralitet mellan val av företagsform har lagstiftaren valt att under vissa förutsättningar tillåta resultatutjämning mellan koncernens bolag. Koncernbidrag enligt 35 kap IL tillerkänns dock endast företag där mottagaren av bidraget är skattskyldigt för sin verksamhet i Sverige. Sverige måste dock som medlemsland i EU efterleva EU-rättens fördragsstadgade krav på fri rörlighet och etableringsfrihet. EU domstolen har i flera rättsfall underkänt medlemsländernas lagstiftning angående gränsöverskridande förlustutjämning såsom oförenlig med EU-rätten. EU-domstolens avgöranden i Marks and Spencer, OY AA samt nyligen avgjorda X Holding är av stor vikt för tolkningen av koncernbidragsrätten inom EU. EU-domstolens avgöranden har således även påverkat rättsutvecklingen i Sverige och i mars 2009 avdömde RegR tio stycken mål angående de svenska reglerna om koncernbidrag. Efter att RegR dömt de svenska koncernbidragsreglerna under vissa förutsättningar oförenliga med EU-rätten, utkom under 2010 ett nytt lagförslag om att ändra de svenska reglerna i enlighet med RegR avgöranden. Enligt det nya 35 a kap, som numera införts i IL, ska ett moderbolag i Sverige under vissa förutsättningar ha möjlighet att göra avdrag för slutlig förlust i ett i utlandet beläget dotterbolag. De nya reglerna är dock omdebatterade och det är inte en självklarhet att den svenska lagstiftningen är förenlig med EU-rätten. Syftet med förevarande uppsats är således att diskutera den nya svenska lagstiftningen angående koncernavdrag i 35 a kap IL och dess förenlighet med EU-rätten.