Riskbedömning av ultraljudsarbete: En jämförelse av manuell kontra robotassisterad undersökningsteknik vid EKO

Abstract

Föreliggande arbete avsåg att göra en riskbedömning av ergonomin vid arbete med diagnostiskt ultraljud av hjärtat så kallat EKO, före och efter införandet av robotassisterad undersökningsteknik. Den undersökta gruppen, 3 kvinnor och 1 man var biomedicinska analytiker specialiserade på EKO följdes med klinisk undersökning och uppföljning före och efter en intervention som för två av de fyra innebar omplacering och för de två andra utprovning under ca 4 mån av robotassisterad undersökningsteknik. Behov av vetenskapligt stöd för tesen att här sannolikt förelåg en relativt hög risk för belastningsskador samt den undersökta gruppens låga numerär motiverade omsorgsfull litteratursökning med en sammanfattande redovisning av sökresultaten.

Tidigare arbete (1), har visat på användbarheten i Arbetsmiljöverkets författningssamling om ergonomisk riskbedömning (2) varför detta enkla och tydliga instrument kom att ingå i metoden.

Tillgängliga data talar starkt för att EKO-arbete med den gamla manuella metoden utgör en belastning på rygg, arm axel och nacke av en sådan storlek och karaktär att flertalet arbetstagare riskerar drabbas av belastningsskador på kort eller lång sikt.

I motsats till detta visade sig robottekniken så skonsam att den inte bara kan förväntas bibehålla god arbetsförmåga hos frisk personal. Den har också visat sig möjliggöra snabb rehabilitering av tidigare värkbrutna medarbetare utan att nämnvärt sänka arbetstempot.

Mot bakgrund av detta är det, som företagsläkare till Universitetssjukhuset i Lund (UsiL), lätt att rekommendera satsning på ytterligare en robot förutsatt att man har tillräckligt med personal att bemanna den med.