dc.description.abstract | Sammanfattning:
Mitt syfte med detta arbete är att ta reda på vad hållbar utveckling kan betyda inom dansämnet och hur man
som danslärare kan undervisa för att främja demokrati och hållbar utveckling. Jag genomförde fyra
kvalitativa intervjuer med fyra yrkesverksamma danslärare, sammanställde deras svar och kopplade
samman dessa med befintliga teorier om lärande, demokrati och kreativitet samt med tidigare forskning om
hållbar utveckling.
Det jag kom fram till var att hållbar utveckling och demokrati inom dansämnet handlar mycket om
Kommunikation och konsekvensanalys, Förebild, grupp och individ, Kreativitet och kropp samt Politik och
livsstil och att man även i dansämnet kan använda stora delar av Deweys tankar och teorier. Gemensamma
drag var att kommunikation måste finnas i alla led så eleven verkligen förstår varför vissa handlingssätt är
att föredra, och att elever som lär andra elever fördjupar sina egna kunskaper. Läraren bör vara en förebild
för eleverna och prioritera lika uppmärksamhet mellan individ och grupp då ett otillfredsställt ego hos
eleven kan sabotera gruppens utveckling. Danselever lär genom kroppen och det som börjar i en liten
rörelse kan fortplanta sig till en stor insikt.
Kreativiteten kan öva upp det demokratiska arbetssättet genom att elever skapar tillsammans och diskuterar
både process och resultat. Dessutom bör elever få med sig insikter om en hållbar livsstil med varsamhet och
återanvändning som ledord från skolan genom att lärarna själva återanvänder och handlar på second hand.
Då mästarlära ligger i dansämnets tradition bör en danslärare gå emot den egna normen för att involvera
eleverna i undervisningen på ett demokratiskt sätt, men då läroplanen är tydlig med att elevens
demokratiska fostran är väsentlig bör sådana arbetssätt användas. Jag önskar att detta arbete med sina
många konkreta exempel på metodologiska infallsvinklar, kan inspirera alla danslärare till nya tag när det
gäller lärande för hållbar utveckling och elevens demokratiska mognad.
| sv |