Utopi eller verklighet, en likabehandlingsplan för alla? - en diskursanalys av fyra västsvenska skolors likabehandlingsdokument

Abstract

Med anledning av den nya lagstiftningen om likabehandling har jag valt att fokusera mitt examensarbete om hur skolor artikulerar alla barns lika rättigheter. Studiens syfte har varit att jämföra olika likabehandlingsdokuments tillämpning och formulering av internationella och nationella direktiv med utgångspunkt från den kulturella och normativa värdegrund skolan vilar på. Syftet har i sin tur delats upp i två frågeställningar, om dokumenten har en exkluderande karaktär och om det därmed, utifrån dokumenten, är möjligt att tala om en monokulturell skolkod.

Som metod har jag använt mig av en diskursanalys för att tolka de identitetsformeringar som likabehandlingsplanerna utifrån sin litterära karaktär möjlig- eller omöjliggör. Fyra olika grundskolors dokument från två geografiskt och kulturellt särskiljande delar av Göteborg har jämförts och analyserats utifrån studiens syfte och tillsammans med aktuellt forskning och teoribildning.

Det resultat jag funnit är att likabehandlingsdokumenten inte är så formerande som jag innan trott utan snarare tvärtom med avsaknad av tydliga definitioner. Trots kulturella och geografiska skillnader är dokumenten likstämmiga. Alla dokumenten hänvisar till ersatta lagar och nämner ord som trygghet och empati som ska främja arbetet mot diskriminering men sällan hur det praktiskt ska tillämpas. Trots det verkar dokumenten i viss mening exkluderande. Utifrån en syn på språket som verklighetsformande och meningsskapande erbjuder planerna önskvärda formeringar i och med att de är skrivna ur ett visst perspektiv och en viss kontext och därmed oreflekterat utesluter något annat. Många forskare menar att svensk skola är ett uttryck för etnocentrism och har en monokulturell prägel där svenska värderingar oreflekterat behandlas som legitima. I likhet kan likabehandlingsdokumenten vara ett resultat av en verksamhetsidé vars värderingar inte blivit ifrågasatta. Litteraturen behandlar även det som i text och institutionell verksamhet benämns som osynlig etnicitet och strukturell diskriminering som inte gör sig lättidentifierat.

Resultatet överensstämmer även väl med läroplanens fundamentala oförytterliga demokratiska grund och värden som kritiserats för att vara politiskt romantiserade ideal snarare än pedagogisk praxis. Därmed blir definitionsbristen ännu ett dilemma då forskning menar att grundläggande ord som demokrati, värdegrund och likabehandling måste konkretiseras för att ge mening.

Studien har stor betydelse för läraryrket där alla ifrågasättanden är relevanta speciellt av det som tas för givet. Att det som ses som självklart främjande för allas lika rättigheter faktiskt i viss mening verkar exkluderande och formande.