Social kompetens i förskolan - en intervjustudie med åtta förskollärare

Abstract

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare resonerar kring begreppet social kompetens. Vi har i vår studie använt oss av kvalitativa semistrukturerade intervjuer och respondentgruppen består av åtta förskollärare från tre olika förskolor. I bearbetningen och analysen av materialet har vi inspirerats av hermeneutiken. De resultat som framkommit i studien visar att social kompetens för förskollärarna, i stora drag, handlar om att kunna samspela med andra människor samt att kunna fungera i en grupp. Arbetet med att utveckla barnens sociala kompetens är något som förskollärarna menar sker nästan hela tiden och som skall genomsyra hela verksamheten. Resultatet visar att förskollärarna anser att barnet till viss del är socialt kompetent redan från födseln, men att individens totala sociala kompetens utvecklas och förfinas under livets gång och då i samspelet tillsammans med andra människor. När förskollärarna resonerar kring betydelsen av social kompetens för samhället så talar de i första hand om att det har betydelse i alla möten som sker mellan människor i olika situationer ute i samhället. De didaktiska konsekvenser vi kan se efter att ha genomfört denna undersökning är att det är viktigt att man inom arbetslaget samtalar och diskuterar kring hur man definierar begreppet och vad man anser vara viktigt i utvecklandet av social kompetens. Detta för att kunna utveckla ett gemensamt förhållningssätt och skapa de bästa möjliga förutsättningarna för barnen. Vi har även förstått att det är viktigt att man som pedagog är medveten om sitt eget förhållningssätt, eftersom de attityder samt det samtalsklimat som finns mellan de människor som arbetar runt om barnen har betydelse för vilket samtals- och samspelsklimat som utvecklas mellan barnen. Miljön i förskolan skall ge barnen verktyg och situationer som gör det möjligt för dem att utveckla sin sociala kompetens.