Omvårdnadshandledning för distriktssköterskor

Abstract

Bakgrund: Distriktssköterskearbetet är väldigt självständigt och mångsidigt. Distriktssköterskor möter patienter som lider av olika sjukdomar eller skador. De flesta kan inte klara de psykiska och fysiska påfrestningar och blir utbrända. Studier visar att med handledning kan tid för reflektion och bearbetning av bl. a stress möjliggöras vilket leder till mer trygghet och välbefinnande i yrkesrollen. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka om det finns behov av omvårdnads-handledning för distriktssköterskor för att minska stress i deras arbete. Metod: Empirisk pilotstudie med hjälp av en enkät som analyserades kvantitativt med kvalitativa inslag. Resultat: Resultatet av studien visar att med omvårdnadshandledning kan distriktssköterskor lära sig att bättre ta hand om arbetsrelaterade problemen. Omvårdnadshandledning kan leda till att stress minskar och distriktssköterskor får mer tillfredställelse och motivation till jobbet. Med omvårdnadshandledning kan distriktssköterskor, genom reflektion och utbyte av erfarenhet, utveckla sin kompetens såväl personligt, etiskt och yrkesmässigt. Diskussion: Med omvårdnadshandledning kan inte distriktssköterskor lösa alla problem men ändå kan problemen hittas och kategoriseras. Omvårdnadshandledning kan ha såväl negativa som positiva effekter, t.ex. den kan öka stressen när gruppmedlemmarna inte passar ihop och ändå ska ha samtal om känsliga saker med varandra. Faktorer som hindrar distriktssköterskor för att få omvårdnadshandledning på arbetet är tidsbrist, ekonomi och chefer som är negativa mot handledning.