Magisteruppsatser / Institutionen för vårdvetenskap och hälsa

Permanent URI for this collectionhttps://gupea-staging.ub.gu.se/handle/2077/21723

Browse

Now showing 1 - 20 of 858

Upplevelser av reikibehandling för personer som genomgår alkoholavvänjning – En kvalitativ studie
(2025-10-08) Moss Bjerling, Gun; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Syfte: Att beskriva hur personer under avvänjning av alkoholberoende upplever effekter av den energimedicinska metoden reiki och dess påverkan på alkoholberoendet. Bakgrund: Ett behandlingshem för alkohol- och drogavvänjning i Australien har sedan 1992 använt reikimetoden med framgång. Reiki har visat sig ha en potential att minska depression och oro och är integrerad inom klinisk vård i USA. Metod: Nio personer under alkoholavvänjning fick cirka sju reikibehandlingar vardera. Deras upplevelser av effekterna efteråt dokumenterades genom kvalitativa intervjuer och narrativ metod. Resultat: Analysen visar ett övergripande tema: Naturliga processer mot ökat harmoniskt normaltillstånd och minskat alkoholbehov. Temat innefattar två kategorier: Psykiska förändringar och personlig utveckling, samt Fysiska processer. Slutsatser: Resultatet pekar på att reikimetoden kan vara en kompletterande metod vid alkoholavvänjning då den kan ge ökat välbefinnande och minskat alkoholbehov. Samtidigt kan processerna dit innebära tillfälliga
Sömnfrämjande omvårdnadsåtgärder inom neurosjukvård - Specialistsjuksköterskans roll
(2025-09-26) Mattisson, Anna; Dijk, Evelina; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Sömnproblem bidrar till ohälsa, minskar välbefinnandet, påverkar kognitiva funktioner, ökar risken för sjukdom och tidig död. Sömnsvårigheter är vanligt hos patienter med neurologisk sjukdom och sömnbrist kan förvärra neurologiska symtom. Läkemedel och behandlingar som används inom neurosjukvård kan orsaka eller förvärra sömnsvårigheter. Sömnläkemedel kan ge biverkningar, påverkan på kognition, samt ökad risk för fallolyckor. Patienter sover ofta dåligt på sjukhus och besväras av symptom, behandling och omvårdnad som stör sömnen. Det förekommer även störningar i form av ljud och ljus från omgivningen. Det saknas forskning på om existerande omvårdnadsåtgärder som främjar sömn kan appliceras på patienter med neurologisk sjukdom. Syfte: Kartlägga omvårdnadsåtgärder som främjar god sömn hos patienter inom somatisk slutenvård, och utvärdera vilka omvårdnadsåtgärder som är applicerbara inom neurosjukvård. Metod: Systematisk litteraturöversikt med mixad metod och integrativ design. Resultat: Fyra huvudkategorier identifierades: anpassning av vårdmiljön, sjuksköterskans personcentrerade arbetssätt, organisatoriska och multimodala insatser, samt komplementär och alternativ omvårdnad. Exempel på omvårdnadsåtgärder var justering av ljud- och ljus, öronproppar, ögonmask, enkelrum, massage och terapeutisk beröring. Även bemötande, information, planering, åtgärdspaket, utbildning, samordning av omvårdnadsåtgärder, och att senarelägga läkemedelsintag och blodprover framkom. Ytterligare åtgärder var mjölk- och honungsdryck, musik, och aromaterapi. Resultatet kopplades mot neurosjukvårdens kontext och omständigheter som restriktioner, hjärntrötthet, övervakning och konfusion. Det framkom att flera åtgärder är tillämpbara men vissa bör anpassas till kontexten och den neurologiskt sjuka patienten, som exempelvis användning av ögonmask, dryck, och information. Slutsats: En kombination av olika omvårdnadsåtgärder på både individ- och organisatorisk nivå som anpassas till patientens unika behov kan bidra till att förbättra sömnkvaliteten hos inneliggande patienter. Specialistsjuksköterskan kan använda resultatet för att ge stöd utifrån ett personcentrerat arbetssätt och på så sätt bidra till en bättre upplevd hälsa för patienter inom neurosjukvård.
Att beskriva hur patienter med samsjukligheten diabetes typ 2 och svår psykisk sjukdom upplever hanteringen av sin diabetessjukdom
(2025-09-16) Arif, Hamdi; Gustavsson, Jenny; Mohammadi, Tina; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Diabetes typ 2 och svår psykisk sjukdom är två kroniska sjukdomar och det finns en samsjuklighet mellan dem. För personer med svår psykisk sjukdom innebär en diabetesdiagnos inte bara en högre risk för en förtida död, utan är även förknippad med fler sjukhusinläggningar, ökade sjukvårdskostnader, sämre följsamhet till diabetesbehandlingar och minskad livskvalitet. Svår psykisk sjukdom, i synnerhet vid skov, försvårar hanteringen av diabetessjukdomen. Syfte: Att beskriva hur patienter med samsjukligheten diabetes typ 2 och svår psykisk sjukdom upplever egenvården av sin diabetessjukdom. Metod: Detta examensarbete bygger på en systematisk litteraturöversikt som baseras på tio vetenskapliga originalartiklar, nio kvalitativa- och en kvantitativ originalartikel. Analysmetoden består av en tematisk dataanalys. Databaserna Scopus, PsychINFO samt PubMed användes för att söka relevanta vetenskapliga originalartiklar. Resultat: I litteraturöversiktens resultat identifierades två huvudteman med tillhörande fyra subteman. Det första temat, (1) Patientens upplevelse av sin egenvård, omfattar subteman (1:1) Svår psykisk sjukdom överskuggar diabeteshanteringen samt (1:2) Kunskap och tillämpning inom diabeteshantering. Det andra temat, (2) Att betraktas som en hel människa, innefattar subteman (2:1) Stöd och hinder samt (2:2) Vardagsstruktur och rutiner. Slutsats: Patienter med samsjukligheten diabetes typ 2 och svår psykisk sjukdom har ofta svårigheter med egenvård på grund av psykiska symtom, bristande kunskap, begränsat stöd och fragmenterad vård. Forskning visar att egenvården kan förbättras genom tydlig information, individuellt stöd, fasta vardagsrutiner och samordnad somatisk och psykiatrisk vård. Ett helhetsperspektiv i vården är avgörande för att förebygga diabeteskomplikationer och höja livskvaliteten hos denna patientgrupp.
Att leva med diabetes - Faktorer som försvårar följsamheten till sjuksköterskans råd om fotvård hos personer med diabetes
(2025-09-08) Johansson, Elisabeth; Laukkanen, Hanna; Olausson, Marit; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Diabetes är en kronisk sjukdom som medför risk för komplikationer såsom diabetiska fotsår. Egenvård och följsamhet till vårdens rekommendationer är centralt för att förebygga dessa tillstånd. Sjuksköterskan har en viktig roll i att stödja personer med diabetes genom personcentrerad rådgivning och hälsofrämjande insatser. Personer med diabetes följer inte alltid sjuksköterskans råd. Ett folkhälsoperspektiv och god kommunikation i vården är avgörande för att förstärka personens förmåga till egenvård. Syfte: Att identifiera faktorer som försvårar följsamheten till sjuksköterskors egenvårdsråd om fotvård hos personer med diabetes. Metod: Det här arbetet utgör en systematisk litteraturöversikt, där relevanta artiklar identifierades genom sökningar i databaserna PubMed och CINAHL. Totalt inkluderades 13 artiklar, vilka extraherades och sammanställdes för vidare analys. Resultat: Resultatet visar att bristande kunskap, låg motivation, hinder som försvårar egenvård och vårdens tillgänglighet och stöd påverkar följsamheten till fotvårdsråd vid diabetes. Motivation till egenvård uppstår ofta först efter komplikationer. Även brist på kontinuitet och tydligt ansvar inom vården bidrar till att fotproblem inte upptäcks i tid. Slutsats: För att främja följsamhet krävs ett helhetsgrepp som inkluderar pedagogiskt stöd, stärkt tillgänglighet och anpassad rådgivning utifrån patientens livssituation. När vårdens organisation brister i kontinuitet, personcentrering och tydligt ansvar finns en risk att viktiga egenvårdsinsatser nedprioriteras. Det är viktigt att hälso- och sjukvården följer de riktlinjer som finns för egenvård.
Balansen mellan möjligheter och utmaningar – En litteraturstudie om intensivvårdssjuksköterskans upplevelser av att involvera närstående på IVA
(2025-07-01) Labraña Gallardo, Daisy; Skyvell, Emelie; Dahlgren, Ida; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Intensivvården är en högspecialiserad vårdform där patienter ofta är kritiskt sjuka och beroende av avancerad medicinteknik. I denna miljö har intensivvårdssjuksköterskan en central roll, inte bara i att ge livsuppehållande vård, utan även i att tillgodose patientens och närståendes behov. Närståendes närvaro kan öka patientens trygghet och välbefinnande, men involvering i vården utmanas ofta av stress, kommunikationsbrister och hög arbetsbelastning. Att förstå intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter av att involvera närstående är avgörande för att främja personcentrerad och kvalitetssäker vård inom intensivvården. Syfte: Att belysa intensivvårdssjuksköterskans upplevelser av att involvera närstående i vården på IVA. Metod: Systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats och tematisk analys. För kvalitetsgranskning användes Caldwells granskningsmall. Totalt inkluderades 12 artiklar till resultatet. 11 artiklar var kvalitativa och 1 artikel var av mixad metod. Resultat: I resultatet presenteras två huvudteman: Förmågan att se möjligheter och hantera utmaningar och Förmågan att bjuda in närstående i vårdprocessen. Deltagande intensivvårdssjuksköterskor ser närstående som både en potentiell resurs och utmaning i en högteknologisk och krävande vårdmiljö. Intensivvårdssjuksköterskor upplevde att närstående bidrog med viktig information om patienten och ingav trygghet. Individuella och kulturella skillnader, språkbarriärer och organisatoriska faktorer som brist på tid och resurser påverkade samspelet. Deltagande intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter, attityder och trygghet i yrkesrollen påverkade hur närstående involverades. Relationskapande, kommunikativa färdigheter och empati lyfts som centrala begrepp för att kunna skapa tillit och delaktighet. Slutsats: För att möjliggöra personcentrerade vårdprocesser där närstående ses som en naturlig del av vården, krävs samordnade insatser på både individuell och organisatorisk nivå. Genom att integrera personcentrerade ideal i utbildning och praktik kan det bidra till en mer holistisk vårdmodell. Målet är att närståendes delaktighet inte ska behöva upplevas som en utmaning, utan som en självklar partner och tillgång för intensivvårdssjuksköterskan. Nyckelord: intensivvård, intensivvårdssjuksköterska, närstående, delaktighet, kommunikation
Skolsköterskors erfarenheter av att möta barn utsatts för våld
(2025-06-26) Palmqvist, Linda; Bergstrand, Sanna; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Barnkonventionen betonar barns rätt till skydd, vård och utbildning. Våld mot barn kan vara både fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld samt försummelse och är ett globalt folkhälsoproblem som kan ge långvariga konsekvenser för barns utveckling. Skolan spelar en viktig roll i att upptäcka och motverka våld genom elevhälsans insatser, där skolsköterskor och andra professioner främjar barnets välmående. Att skapa förtroendefulla relationer är avgörande för att barn ska våga berätta om sin utsatthet. Stöd från kollegor, riktlinjer och utbildning underlättar samtalen. Anmälningsskyldighet gäller i skolan, och samverkan med socialtjänst och andra aktörer är nödvändig för att skydda utsatta barn. Syfte: Att beskriva skolsköterskors erfarenheter av att möta barn som utsatts för våld. Metod: En systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed, ERIC och PsychINFO. I dessa databaser identifierades 184 artiklar. Efter kvalitetsgranskning enligt Caldwell inkluderades 13 artiklar. En tematisk analys utfördes i nio steg för att koda data. Resultat: Skolsköterskors erfarenheter vid möten med barn utsatta för våld präglas av oro, rädsla och etiska dilemman. De upplever svårigheter vid hantering av sexuellt våld och familjemisshandel, samt osäkerhet kring anmälningar till socialtjänsten. Dokumentationen av våld är också problematisk, med oro för missförstånd och stigmatisering. Samarbete med kollegor och myndigheter ses som avgörande för att ge stöd och skydda barnet. Skolsköterskor arbetar för att bygga förtroende genom lyhördhet och engagemang, och betonar vikten av utbildning och erfarenhet för att hantera svåra situationer professionellt. Slutsats: Studien visar att skolsköterskor upplever känslomässiga och praktiska utmaningar i att hantera barns utsatthet för våld.. Bristande samarbete med socialtjänsten och svårigheter med dokumentation skapar frustration. Hälsosamtalet anses centralt av skolsköterskor för att upptäcka utsatta barn. Erfarenhet och ett personcentrerat förhållningssätt underlättar arbetet, men mer utbildning och resurser behövs. Resultatet kan användas för att förbättra och utveckla rutiner som stödjer elevhälsans våldsförebyggande arbete.
Pappors upplevelser av sin roll vid amning
(2025-06-26) Lindén, Johanna; Wettermark Sköld, Hanna; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Allt färre mödrar väljer att helamma sina barn trots att amning har visat sig vara den bästa födan för barn under sex månader. Tidigare forskning har visat att pappor kan spela en avgörande roll för huruvida kvinnan väljer att amma eller inte. Om pappan har en positiv inställning till amningen, har deltagit i amningsutbildningar och stöttar mamman påverkar det amningen i positiv riktning. Dock är det relativt outforskat hur pappor upplever amningen och hur det är att vara stöd till den ammande mamman. Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturöversikt var att belysa pappors upplevelser och erfarenheter av amning. Metod: En systematisk litteraturöversikt med kvalitativ metod genomfördes. Sökningarna gjordes i databaserna PubMed, Cinahl, Scopus och PsycINFO. Resultat: Resultatet baseras på tio artiklar. Pappornas upplevelser av amning presenteras i fem rubriker. Att vara betydelsefull: Emotionellt och praktiskt stöd till ammande mammor, deltar i "amningsteamet" och förespråkar amning. Naturligt men utmanande: Det är naturligt och bra för barnet. Känslomässiga prövningar: Ofta avundsjuka och hjälplöshet när amningen inte fungerar. Att skapa en egen relation till barnet: Hittar andra sätt än amning för att skapa en relation till barnet. Att uteslutas av hälso- och sjukvården: Bristande information och delaktighet i samtal om amning, varierande stöd från vårdpersonal. Slutsats: Pappornas roll vid amning är betydelsefull. Att inkludera pappor i amningsrådgivningen och barnhälsovården är avgörande för att de ska kunna stötta mamman och delta aktivt i vården av barnet. När pappor får relevant information och blir inbjudna till samtal känner de sig säkrare och mer delaktiga.
Föräldrars upplevelser av att vårda sitt prematurfödda barn hud-mot-hud
(2025-06-26) Berglund, Hanna; Eliasson, Rebecka; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Hud-mot-hudmetoden är en erkänd vårdmetod inom neonatalvården. Metoden utvecklades på 1970-talet i Bogotá då det rådde brist på kuvöser och spridningen av infektioner var hög. Barnet placeras på förälderns bröst i en upprätt position med benen upp under magen, likt en groda. Barn som vårdas hud-mot-hud har stabilare kroppstemperatur, förbättrat andningsarbete och stabilare puls. Forskning visar även att föräldrar som vårdar sitt barn hud-mot-hud lättare knyter an till sitt barn, upplever sig delaktiga i sitt barns vård och blir stärkta i sin roll som föräldrar. Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturöversikt är att sammanställa föräldrars upplevelser av att vårda sitt prematurfödda barn hud-mot-hud. Metod: Systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Resultat: Resultatet mynnade ut i tre kategorier; Att vara i känslofyllda situationer, Att få insikt om att ha blivit förälder och Att ges förutsättningar till hud-mot-hud. I kategorierna beskrivs känslor som glädje och kärlek men också oro och osäkerhet inför att vårda sitt barn hud-mot-hud. Föräldrarna upplever en stark anknytning till sitt barn och känner att relationen mellan föräldrarna stärkts. Det har också visat sig att föräldrarna upplever att brist på information från vårdpersonalen och begränsat utrymme hindrar dem från att utföra hud-mot-hud, medan närvaron av vårdpersonal och tydlig information underlättar för föräldrarna att vårda sitt barn hud-mot-hud. Slutsats: Föräldrarna upplevde en mängd känslor när de vårdade sina prematurfödda barn hud-mot-hud. De känslor som framkom var glädje och kärlek samt stress och oro. Föräldrarna upplevde att hud-mot-hud stärkte anknytningen, ökade självförtroendet i deras föräldraförmåga samt stärkte relationen mellan föräldrarna. Det framkom att brister i vårdmiljön och avsaknad av privata utrymmen utgör ett hinder för hud-mot-hudvård. Författarna hoppas att denna litteraturöversikt ska hjälpa specialistsjuksköterskor inom neonatalvård att reflektera över sina uppfattningar om hud-mot-hudmetoden för att lättare kunna stödja föräldrar i deras föräldraskap.
En berg- och dalbana av känslor: kvinnors resa mot moderskap med typ 1 diabetes
(2025-06-26) Danred, Nina; Olsson, Ebba; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Att leva med typ 1 diabetes kan vara påfrestande, inte minst under en graviditet. Kvinnans blodsockerkontroll är avgörande för utfallet på graviditeten, både gällande hennes egen och barnets hälsa. Graviditeten ställer höga krav på kvinnans egenvårdsförmåga och diabetesbehandling. Syfte: Att beskriva kvinnors erfarenheter av barnafödande vid typ 1 diabetes. Metod: Systematisk litteraturöversikt enligt Whittemore & Knafl (2005). Studien innefattade 15 artiklar, som baseras på 11 kvalitativa och 4 kvantitativa studier. Dataanalysen gjordes enligt Popenoe m.fl. (2021) steg-för-steg-guide för dataanalys. Resultat: De viktigaste resultaten inkluderar en ökad medvetenhet om vikten av planering inför graviditet, där kvinnor betonade behovet av korrekt information för att fatta rätt beslut. Motivation att bibehålla optimal glukoskontroll under graviditeten drevs främst av önskan att få ett friskt barn, och moderskapet beskrevs som en vändpunkt som fördjupade deras ansvar för sin hälsa. Det framkom en betydande känslomässig och mental påfrestning med anledning av ständiga anpassningar i vardagen relaterat till diabetes under graviditeten, med konstant oro över hur höga glukosnivåer påverkar fostrets utveckling. Erfarenheter av vård och professionellt stöd var blandade; medan vissa uppskattade realistisk, stödjande rådgivning inför graviditet, kände andra sig nedslagna av riskbaserad rådgivning som ledde till ångest och känslor av hopplöshet. Tekniska hjälpmedel beskrevs som ett stöd för egenvård samtidigt som de minskade mental börda och stress. Vidare framkom brist på stöd i tidigt moderskap, särskilt när det gäller amning och diabeteshantering, bidrog till känslor av ensamhet. Slutsats: Graviditet vid T1D innebär en omfattande fysisk och mental förändring, där kvinnors medvetenhet om sjukdomens påverkan ökar och motiverar dem att upprätthålla god glukoskontroll för barnets hälsa. Många upplever brist på prekonceptionell rådgivning och känner sig oförberedda på graviditetens krav. Moderskapet kräver ytterligare anpassning, där egenvården blir central för långsiktig hälsa. För att underlätta denna process är personcentrerat stöd för egenvård, tekniska hjälpmedel och en förtroendefull vårdrelation betydelsefull.
Sjukdomsacceptans hos personer med Typ 1 Diabetes
(2025-06-26) Eriksson, Ann-Sofi; Fälemark, Maria; Näshammar, Johanna; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Typ 1 diabetes (T1D) är en kronisk sjukdom som främst debuterar i ung ålder (barn, ungdomar eller yngre vuxna) men den kan uppstå i alla åldersgrupper. Behandlingen som syftar till att hålla blodsockret på en normal nivå ställer stora krav på individen avseende egenvård och hanteringen kräver ständig uppmärksamhet för att kunna fatta rätt beslut angående åtgärder för att kontrollera sjukdomen. Detta krav på ständig uppmärksamhet kan leda till diabetesstress vilket i sin tur kan göra det svårt att acceptera sjukdomen. Låg sjukdomsacceptans kan bland annat leda till att personen får svårare att bedriva adekvat egenvård vilket i sin tur kan leda till ökad förekomst av komplikationer relaterade till det höga blodsockret och lägre grad av välbefinnande för individen. Diabetessjuksköterskan bör därför kunna identifiera vilka faktorer som påverkar sjukdomsacceptans hos en individ med T1D. Syfte: Syftet med studien är att belysa faktorer som påverkar sjukdomsacceptans hos personer med T1D. Metod: Systematisk litteraturöversikt Resultat: : Resultatet visar på att faktorer som påverkar sjukdomsacceptans hos personer med T1D kan delas upp i tre huvudkategorier med respektive kategoris underkategori: Individuella och personliga faktorer - personliga förutsättningar och omständigheter, acceptans av T1D över tid. Känslomässiga och psykologiska faktorer - betydelsen av stöd från familj och vänner, att finnas i ett sammanhang. Vårdrelaterade faktorer - strategier för att hantera sjukdomen, kunskap ger ökad kontroll, delaktighet i behandlingen, sjukvårdens betydelse, påverkan av sjukdomens praktiska och psykiska utmaningar. Slutsats: Sjukdomsacceptans är ett komplicerat begrepp som kräver en helhetssyn och ett öppet synsätt av diabetessjuksköterskan. Hur individen reagerar på att diagnosticeras med en kronisk sjukdom som T1D är individuellt och kräver ett personcentrerat förhållningssätt. Sjukdomsacceptans uppenbarar sig på liknande sätt i olika länder och kontexter.
Upplevelsen av att få en ADHD-diagnos i vuxen ålder
(2025-06-26) Söderholm, Elinore; Jafar, Mahboubeh; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: ADHD kännetecknas av bristande uppmärksamhet och/eller överaktivitet, vilket kan leda till en rad svårigheter och funktionsnedsättningar i vardagen. Traditionellt har ADHD ansetts vara en diagnos som främst drabbar unga pojkar, men idag får allt fler både kvinnor och män diagnosen i vuxen ålder. Symtom och svårigheter vid ADHD kan effektivt hanteras med adekvat behandling. Enligt tidigare forskning framkommer blandade känslor hos vuxna individer när de blir diagnostiserade med ADHD. För att kunna ge en personcentrerad vård är det viktigt att specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård har en ökad förståelse och kunskap om hur det upplevs att få en diagnos senare i livet. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva upplevelsen av att få en ADHD-diagnos i vuxen ålder. Metod: I denna studie har en systematisk litteraturöversikt genomförts, vilken omfattar tio vetenskapliga artiklar där resultatet i dessa analyserats med en kvalitativ ansats. Litteratursökningen genomfördes i databaserna PubMed, CINAHL och Scopus. Dataanalysen gjordes utifrån Bettany-Saltikov och McSherry (2016) nio steg. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudteman med sju tillhörande subteman. Huvudtema: Den omgivande miljöns inverkan med subteman Betydelsen av stöd och behandling, Vågen av stigma, och Förståelse med utgångspunkt för bättre relationer. Huvudtema: Bearbetning av ADHD-diagnosens betydelse och påverkan med subteman Lättnad genom insikt i tidigare svårigheter samt Från förnekelse till acceptans. Huvudtema: Från frustration till självkännedom och möjligheter med subteman Känslomässig tyngd av att vara odiagnostiserad och Fördjupa kunskaper och utveckla strategier. Slutsats: Att få en ADHD-diagnos i vuxen ålder kan innebära blandade känslor och upplevelser för den enskilde individen. Studien belyser vikten av att få en tidig diagnos, eftersom det möjliggör snabbare tillgång till stöd och anpassningar som kan förbättra individens livskvalitet. Denna studies resultat kan bidra till att specialistsjuksköterskor får en djupare förståelse och kunskap om patienters upplevelse av att vara odiagnostiserade och de svårigheter detta medför, samt hur en ADHD-diagnos kan för personen förklara en del av orsaken för tidigare upplevda utmaningar.
Patienters upplevelse av stödet från kontaktsjuksköterskan i den kirurgiska cancervården
(2025-06-26) Andervik Holmgren, Johanna; Magnander, Anna; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Sedan 1970 har insjuknandet i cancer ökat, idag finns det därför fler personer som lever med en cancerdiagnos, både för att fler fall upptäcks och för att överlevnaden har ökat. Alla som får diagnosen cancer ska enligt den nationella cancerstrategin från 2009 bli tilldelad en namngiven kontaktsjuksköterska. De ska förbättra patientens och närståendes delaktighet och inflytande, underlätta kommunikation och information mellan dem och vården samt vara en trygghet och skapa kontinuitet. Med denna studie önskar vi få information om hur patienter upplever stödet från kontaktsjuksköterskan samt om det kan förbättras. Syfte: Att undersöka patienters upplevelse av stödet från kontaktsjuksköterskan i den kirurgiska cancervården. Metod: Genom en systematisk litteraturöversikt inkluderades studier med kvalitativ och kvantitativ metod som svarade på syftet. Artiklar samlades in med strukturerade sökningar i databaserna PubMed och Cinahl. Artiklarna analyserades och granskades enligt Caldwells kvalitetsgranskningsmall. Resultat: Analysen av de tio inkluderade artiklarna resulterade i fyra huvudteman: Information, patientnöjdhet, stöd från hälso- och sjukvården samt spindeln i nätet. Resultatet visade att information från kontaktsjuksköterskan var en mycket viktig del för patienterna. Patienter som hade kontaktsjuksköterska var mer nöjda med vården, kontaktsjuksköterskan kunde minska stress och oro men ingen signifikant skillnad sågs i livskvalitet. Några studier såg att vårdkoordineringen fungerade bättre för de med kontaktsjuksköterska. Slutsats: Kontaktsjuksköterskan kan öka delaktighet och patientnöjdhet med vården. Ett av de viktigaste stöden för patienten var att få information under hela vårdförloppet. Ytterligare forskning behövs utifrån patientperspektivet för att kunna utvärdera och utveckla kontaktsjuksköterskefunktionen.
Patienters och vårdpersonals upplevelse av postoperativ mobilisering
(2025-06-26) Johansson, Felicia; Sjögren, Jesper; Smaradottir, Karen; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Kirurgiska ingrepp är vanligt förekommande i vår samtid och spås fortsatt öka i antal. Komplikationsrisken är mellan 6% och 44% med flera olika riskfaktorer som påverkar. Postoperativ mobilisering kan minska risken för flertalet komplikationer och lindra flera postoperativa symtom. Effekterna av mobilisering efter kirurgi har länge uppmärksammats inom sjukvården men saknar trots det en tydlig definition. Den teoretiska referensramen Fundamentals of Care, skapad i en tid när patientsäkerhetsfrågor aktualiserades, beskriver rörelse som ett fysiskt behov och när behovet inte tillgodoses uppstår missed nurings care. Syfte: Undersöka upplevelsen av postoperativ mobilisering på sjukhus. Frågeställningar: 1. Hur upplever patienter postoperativ mobilisering? 2. Hur upplever vårdpersonal postoperativ mobilisering? Metod: En systematisk litteraturöversikt som inkluderade kvalitativa studier samt en mixad metod varav endast den kvalitativa delen inkluderades. Litteratursökningen gjordes i databaserna PubMed, Cinahl och Scopus. Totalt identifierades 12 artiklar. En induktiv manifest analys gjordes utefter Bettany-Saltikov & McSherry’s nio-stegs förfarande, där det nionde steget uteslöts. Resultat: Tre teman; Den känslomässiga upplevelsen, Mobiliseringens betydelse och inverkan genom vårdprocessen, Omgivningens inverkan på upplevelsen av mobilisering, utifrån åtta subteman; Positiva känslor, Negativa känslor, Symtom som påverkar och påverkas av mobilisering, Förståelsens, informationens och förväntningarnas betydelse, Tilltro till mobiliseringens kraft i återhämtningsprocessen, Teamets betydelse, Den mänskliga interaktionens påverkan, Vårdmiljöns påverkan. Slutsats: Upplevelsen av postoperativ mobilisering varierar och påverkas av både individuella faktorer och den omgivande kontexten. Mobiliseringsprocessen är dynamisk, där symtom både uppstår och lindras, samtidigt som mobiliseringen blir ett medel för att hantera och anpassa sig till återhämtningen efter ett kirurgiskt ingrepp. Patientens inställning och emotionella engagemang påverkar genomförandet och ett fungerande samarbete mellan vårdteamet, patienten och närstående är avgörande. Postoperativ mobilisering förekommer efter all form av kirurgi oavsett kirurgisk storlek eller patientens preoperativa förmågor.
Patienters upplevelse av vaken kraniotomi vid hjärntumör
(2025-06-26) Swift, Heidi; Thegerström, Sarah; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Att få ett cancerbesked kan väcka känslor såsom oro, ångest och rädsla. Många hamnar i en chock. Hjärntumör är en av de cancertyper som ger högst emotionell påfrestning. För att utföra maximal resektion av tumören vid känsliga områden såsom motorik, kognition och tal, krävs vaken kraniotomi, där patienten är medveten och kan medverka under delar av operationen. Denna typ av operation utförs i ökad omfattning tack vare nyare tekniker och ställer högre krav på sjuksköterskans förmåga att skapa en relation till patienten, att tillämpa personcentrerad kommunikation samt initiera adekvata omvårdnadsåtgärder utifrån individens behov. Syfte: Syftet är att sammanställa kunskapsläget gällande patienters upplevelser av vaken kraniotomi vid hjärntumör. Metod: En kvalitativ systematisk litteraturöversikt med induktiv ansats. Resultat: Vaken kraniotomi innebär en emotionell påfrestning för patienterna, men upplevelsen kan påverkas positivt av adekvat preoperativ information, tillit till vårdteamet och strategier för att hantera oro och stress. Patienternas delaktighet i vårdförloppet och den stödjande närvaron av vårdpersonal framstår som centrala faktorer för att skapa trygghet och främja en känsla av kontroll. Relationen till neurokirurgen och vårdteamet var av vikt för patientens upplevelse. Vårdteamets medkännande bemötande kunde skapa trygghet och lindra deras oro under ingreppet. Den omfattande preoperativa informationen i kombination med olika hanteringsstrategier möjliggjorde för patienterna att genomföra och tolerera ingreppet. Patienterna upplevde en hög grad av tillfredsställelse och uttryckte en beredskap att genomgå ett liknande ingrepp i framtiden. Slutsats: Sammanfattningsvis belyser resultatet vikten av en individualiserad vårdstrategi som integrerar personcentrerad kommunikation, vilken tar hänsyn till både patientens emotionella behov och behovet av information och delaktighet. Att genomgå en vaken kraniotomi framstod som surrealistisk men övervägande positiv upplevelse för patienterna. Studien understryker även betydelsen av att etablera en god relation med patienterna redan i ett tidigt skede. Specialistsjuksköterskor kan genom denna tidiga interaktion bidra till att minska patientens oro, skapa trygghet och uppmuntra till effektiva hanteringsstrategier, vilket i sin tur kan främja en mer positiv och mindre stressfylld upplevelse av ingreppet.
Operationssjuksköterskans erfarenheter av att kommunicera med operationsteamet
(2025-06-19) Höögh, Elin; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Mänskliga faktorer utgör i många fall grunden för misstag som sker inom högriskorganisationer. Operationsavdelningen är en högriskmiljö och där arbetar det interprofessionella operationsteamet. Operationssjuksköterskan är en av professionerna i teamet och genom att använda olika kommunikationsstrategier samt bidraga till en psykologisk trygghet inom teamet kan kvaliteten på kommunikationen inom operationsteamet öka. Det finns idag för lite forskning om just operationssjuksköterskans erfarenheter av kommunikation med operationsteamet. Syfte: Syftet med uppsatsen är att belysa operationssjuksköterskors erfarenheter av att kommunicera med operationsteamet intraoperativt. Metod: En strukturerad litteraturöversikt baserad på kvalitativ forskning genomfördes som examensarbete. Resultat: Dataanalysen resulterade i två kategorier; Trygghet i operationsteamet för en god kommunikation och Hinder i kommunikationen. Kategorierna bygger på fyra respektive tre subkategorier; Att känna teamet, God arbetsmiljö, Respekt för teamets individer och Positiv feedback respektive; Svårt att göra sin röst hörd, Inte bli lyssnad på och Störande faktorer. Slutsats: Uppsatsen bidrar med kunskap om operationssjuksköterskans erfarenheter av kommunikation med operationsteamet intraoperativt som visade sig baseras på både positiva och negativa aspekter. Positiva aspekter som främjade effektiv kommunikation var Att känna teamet, God arbetsmiljö, Respekt för teamets individer och Positiv feedback som i sin tur leder till ökad psykologisk trygghet och ökad patientsäkerhet. Andra aspekter som istället kunde hindra effektiv kommunikation och kunde vara grund för psykologisk otrygghet som i sin tur kunden äventyra patientsäkerheten var Svårigheter att våga göra sin röst hörd, Inte bli lyssnad på eller olika Störande faktorer på grund av språk eller ljud.
Patienters upplevelser av postoperativa sårinfektioner: En systematisk litteraturöversikt
(2025-06-19) Rafstedt, Natalia; Thuresson, Johanna; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Postoperativa sårinfektioner är en av de vanligaste komplikationerna efter operation och hotar miljontals liv världen över varje år. Som operationssjuksköterska är en stor del av arbetet att jobba infektionspreventivt vilket innefattar att förebygga postoperativa sårinfektioner. Dessa infektioner påverkar patienter i olika grader och ökad förståelse för deras upplevelser kan leda till mer personcentrerad och patientsäker vård. Syfte: Syftet med detta arbete är att sammanställa och belysa patienters upplevelser och erfarenheter av att drabbas av postoperativa sårinfektioner. Metod: Detta är en systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Elva artiklar inkluderades och analyserades systematiskt med hjälp av Burnards nio-stegsmodell. Resultat: I resultatet identifierades fyra huvudkategorier, Risker och varför man drabbas, Tidigare erfarenheter av sjukvården, Postoperativa sårinfektioners påverkan på livet och Individuell hantering, med 12 subkategorier där svar på syftet redovisas. Patienterna upplevde stor brist på kunskap om postoperativa sårinfektioner vad gäller symptom och behandling. Det framkom olika uppfattningar om varför de drabbades av infektionen, där en del skuldbelagde sig själva. Patienterna hade varierande upplevelser av mötet med vårdpersonalen, där bristande information från sjukvården framkom som ett vanligt problem. Vidare framkom att patienterna har haft olika upplevelser av hur postoperativa sårinfektioner påverkade deras liv ur emotionell, fysisk, social samt ekonomisk plan. Vissa patienter hade utvecklat strategier för att hantera den svåra perioden och kände tacksamhet över att de hade överlevt. Slutsats: Slutsatsen visar att patienter påverkas negativt av postoperativa sårinfektioner ur flertalet aspekter. Informationsbrist är en betydande faktor som präglar en stor del av deras uppfattning om vården och påverkar deras upplevelser under läkningsprocessen. Att förse patienter med tillräcklig och personcentrerad information under den perioperativa fasen kan öka tryggheten och förbättra patientsäkerheten.
Operationssjuksköterskors och kirurgers erfarenheter och upplevelser av intraoperativ kommunikation
(2025-06-19) Henriksdotter, Charlotta; Allard, Lina; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Operationssjukvård beskrivs som en högteknologisk högriskverksamhet. I operationssalen arbetar ett tvärprofessionellt team. Kommunikationen mellan dessa professioner har en avgörande betydelse för både samarbetet mellan professionerna och för patientsäkerheten. Tidigare forskning visar att brister i kommunikationen kan leda till allvarliga patientskador och i värsta fall död. Syfte: Att beskriva operationssjuksköterskors och kirurgers erfarenheter och upplevelser av intraoperativ kommunikation. Metod: Detta examensarbete har genomförts som en kvalitativ strukturerad litteraturöversikt med induktiv ansats. Tio studier med kvalitativ metod utgjorde resultatet. Resultat: Resultatet presenteras i tre huvudkategorier: Hierarki i operationssalen, Kommunikationsbeteenden och Förutsättningar som påverkar arbetsmiljön, samt sju subkategorier: Synen på de olika professionerna, Rädsla för att ”speak up”, Osympatiskt bemötande, Vänlighet och professionalism i operationssalen, Kommunikationsstrategier, Ljud i operationssalen och Att känna sina teammedlemmar. Hierarkiska strukturer försvårade den intraoperativa kommunikationen och hindrade teammedlemmarna att framföra åsikter. Kirurgens sinnesstämning ansågs påverka arbetsklimatet. Ett effektivt samarbete utgjordes av ett vänligt bemötande och användandet av olika kommunikationsstrategier. Resultatet visade även att hög ljudnivå i operationssalen påverkade kommunikationen negativt, medan teamkännedom förenklade kommunikationen. Slutsats: Olikheter mellan kirurgers och operationssjuksköterskors sätt att kommunicera påverkar samarbetet. Eftersom deras samarbete är avgörande för patientsäkerheten, finns ett behov av ökad kunskap och fortsatt forskning om deras kommunikation med varandra.
Faktorer som påverkar operationsteamets icke-tekniska färdigheter
(2025-06-19) Levin, Louise; Löfgren, Cathrine; Ghasemi, Shanin; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Icke-tekniska färdigheter har stor betydelse för hur operationsteamet fungerar tillsammans på operationssalen. Att kunna hantera dessa färdigheter kan få en påverkan på patientsäkerheten och således operationsutfallet. Operationssalen definieras som en högriskmiljö med många utmaningar. Flera faktorer kan påverka hur väl operationsteamet hanterar de icke-tekniska färdigheterna i praktiken. Att identifiera dessa faktorer kan ge en ökad förståelse för hur teamets funktion påverkas, och skapa förutsättningar för att ta fram handlingsplaner som förbättrar de icke-tekniska färdigheterna vilket i sin tur kan bidra till en ökad patientsäkerhet. Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturöversikt är att undersöka vilka faktorer som påverkar operationsteamets icke-tekniska färdigheterna i det perioperativa arbetet. Metod: En systematisk litteraturöversikt av kvantitativa artiklar funna på Scopus och PubMed. Sökningarna genererade elva artiklar som svarade på den primära frågeställningen och två artiklar som svarade på den sekundära frågeställningen. En syntes genomfördes enligt Popenoe, Langius-Eklöf, Stenwall och Jervaeus, där resultatet analyserades och kategoriserades. Därefter identifierades huvudkategorier och subkategorier som beskrev de faktorer som påverkade de icke-tekniska färdigheterna. Resultat: Analysen resulterade i två huvudkategorier: Arbetsmiljöns påverkan på icketekniska färdigheter och Mellanmänskliga relationer. Under dessa återfanns följande sex subkategorier: Auditiva distraktioner, Arbetsrelaterad trötthet och dess risker för det perioperativa arbetet, Strukturella faktorer i den perioperativa vårdmiljön, Säkerhetsfrämjande arbetsrutiner, Professionella relationer och samspel i det perioperativa arbetet samt Ledarskap i relation till operationsteamet. Slutsats: Tillämpningen av de icke-tekniska färdigheterna kan försvåras av flera faktorer i arbetsmiljön och interprofessionellt. Detta i sin tur kan leda till att patientsäkerheten äventyras i den perioperativa vårdprocessen. Effekten av de yttre faktorerna skulle kunna minskas och patientsäkerheten förbättras, genom att de olika professionerna får möjlighet att träna upp dessa färdigheter kontinuerligt. Detta kräver dock engagemang inte enbart från operationsenheten utan också från ledningen genom kontinuerligt förbättringsarbete.
Att arbeta mitt i en katastrof – Faktorer av betydelse för intensivvårdssjuksköterskans yrkesutövande vid katastrofer
(2025-06-19) Poock, Anna; Andersson, Erica; Andersson, Marie Nilsson; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Katastrofers frekvens och komplexitet ökar globalt i världen vilket leder till ökade krav på samhället i stort samt på hälso- och sjukvården. Intensivvårdssjuksköterskan har en central roll vid katastrofer för att upprätthålla patientsäkerheten, vilket belyser det ökade behovet av intensivvårdssjuksköterskans kompetens samt behovet av ny kunskap kring omvårdnad vid katastrofer, resiliens och katastrofberedskap. Syfte: Att identifiera faktorer av betydelse för intensivvårdssjuksköterskans yrkesutövande i katastrof. Metod: Systematisk litteraturöversikt med induktiv ansats samt tematisk analys av data. Totalt 14 vetenskapliga artiklar med varierad ansats inkluderades. Resultat: Fyra huvudteman framkom i analysen: 1. Högre arbetsbelastning, 2. Nya arbetsuppgifter, 3. Förändrad arbetsmiljö och 4. Intensivvårdssjuksköterskans kompetens, med 13 tillhörande underteman, som intensivvårdssjuksköterskor ansåg vara av betydelse för deras yrkesutövning i katastrof. Slutsats: Högre arbetsbelastning leder till svårighet att erbjuda god omvårdnad vilket i sin tur kan leda till en ökad mortalitet. Nya arbetsuppgifter och en förändrad vårdkontext ställer höga krav på flexibilitet och anpassning hos intensivvårdssjuksköterskan. Förändrad arbetsmiljö ökar behovet av ledarskap, tillgång till personal samt kommunikation. Utmaningar för intensivvårdssjuksköterskan finns både på det professionella och personliga planet vid yrkesutövandet i katastrof med sin avgörande roll i att leda, prioritera och utföra omvårdnadsarbetet samt i att stödja sina kollegor. Katastrofberedskap och resiliens behövs på individuell och organisatorisk nivå för att uppnå en god omvårdnad vid katastrofer och vårt resultat visar på vikten av intensivvårdssjuksköterskors kompetens och erfarenhet i hela beredskapsprocessen från planering, organisering, övning och utbildning till utförande.
Att använda digitala verktyg vid behandling av diabetes inom primärvården
(2025-06-19) Feldthusen, Johanna; Mårdén, Kalle; Johansson, Per; University of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences; Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Bakgrund: Användandet av digitala verktyg inom hälso- och sjukvården ökar, särskilt inom omvårdnaden av personer med kroniska sjukdomar såsom diabetes. Forskning visar att digitala lösningar kan främja patienters delaktighet, självständighet och kontinuitet i vården, samtidigt som de möjliggör förbättrad egenvård och hälsomonitorering. Samtidigt identifieras utmaningar såsom bristande användarvänlighet, ojämlik digital kompetens samt vårdpersonalens attityder till tekniska hjälpmedel. Digitala verktyg kan utgöra ett viktigt komplement till fysiska möten och bidra till att stärka patientens upplevelse av delaktighet och trygghet i vårdrelationen. Syfte: Syftet med examensarbetet är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att använda digitala verktyg vid vård av patienter med typ 2 diabetes i primärvården. Metod: Systematisk integrativ litteraturöversikt enligt Whittemore & Knafl där sökningen gjordes i databaserna CINAHL och PubMed. Resultatet presenteras utifrån elva artiklar. Resultat: I examensarbetet framkom det två huvudkategorier samt sex subkategorier. Den första huvudkategorin var Vårdrelationens betydelse och består av tre subkategorier: Möjligheter och utmaningar med den digitala vårdrelationen, Ökad förståelse och helhetsperspektiv och Fortsatt behov av fysiska möten. Den andra huvudkategorin var Organisatoriska faktorer anses påverka arbetet och består av tre subkategorier: Digitala verktyg som stöd för samarbete, tillgänglighet och kompetensutveckling, Tid som faktor i det digitala vårdarbetet och Ledarskap och organisation. Slutsats: Det framkom att en god relation med patienten är viktig vid användandet av digitala verktyg, att få tid avsatt, bra stöd från organisationen och gott teamarbete är en förutsättning för att lyckas. Likaså att digitalisering leder till personcentrerad vård och det finns ett fortsatt behov av fysiska möten.

Browse

Recent Submissions