Att bemästra det onda - en litteraturstudie om fibromyalgipatienters copingstrategier vid kronisk smärta med stöd från sjuksköterskan

Abstract

Bakgrund: I början av århundradet ansågs smärta vara relaterad till kroppsliga orsaker. Smärta utan kroppslig skada betraktades som psykisk sjukdom. Oklar kronisk smärta delades in i två olika grupper utifrån den psykoanalytiska synen och den strikt organiska synen. Fibromyalgisyndrom (FMS) är ett svårdiagnostiserat tillstånd eftersom de flesta symtomen är subjektiva. Prevalensen av FMS är drygt 3 % bland kvinnor och 0,5 % bland män. Debuten för sjukdomen kan ske i alla åldrar men är vanligast i åldern då man är mest yrkesverksam. Individer med FMS har generellt sämre copingförmåga, mer depressioner och lägre livskvalitet än generella populationen. De har även lägre copingeffektivitet än individer med enbart kronisk smärta. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att belysa fibromyalgipatienters copingstrategier vid kronisk smärta och hur sjuksköterskan kan stödja patienten i den nya livssituationen. Metod: Studien är en litteraturstudie som innehåller både kvalitativa och kvantitativa artiklar. Artiklarna analyserades med innehållsanalys utifrån Burnard men även med inspiration från Granheim och Lundman. I referensramen används Patricia Benner och Judith Wrubels omvårdnadsteori. Resultat: Resultatet utgår från de fyra egenskaperna som Benner och Wrubel anser karakteriserar människan och som speglar sambandet mellan personen och sammanhanget: att vara placerad i en situation (encounter situation), kroppslig kunskap (embodied knowledge), bakgrundförståelse (meaning of being) och speciella intressen (concerns). Resultatet beskriver sjuksköterskans stöd till FMS- patienter med kronisk smärta och deras egna copingstrategier. Individer med FMS upplever att det är en svårt att få en diagnos. Detta resulterar i att de känner sig misstrodda och upplever att de får för lite stöd från sjukvården. Diskussion: För att patienterna skall kunna hantera sjukdomen är det viktigt att de får ett namn på symtomen. Samtidigt är det viktigt att de har kunskap om sjukdomen samt får det stöd som är nödvändigt för att kunna hantera den förändrade livssituationen.