Lekens betydelse för lärandet i skolans tidigare år

Abstract

Sammanfattning Syftet har varit att ta reda på och studera lekens pedagogiska betydelse för barns lärande och utveckling i skolverksamheten. Vi har undersökt pedagogers och barns uppfattningar om lekens betydelse för lärandet genom kvalitativa intervjuer på våra verksamhetsförlagda utbildningsskolor. Pedagogerna har varit verksamma i förskoleklass upp till och med skolår tre och totalt intervjuades åtta lärare. Sammanlagt intervjuades även tio elever som alla går i årskurs tre. Våra huvudfrågor är: Vad innebär lek som ett pedagogisk redskap i verksamheten? Vilken påverkan har lek på elevernas lärande? Vilka är pedagogernas och elevernas uppfattningar om lek i undervisningen? Vi har i vår studie utgått från ett sociokulturellt perspektiv som hävdar att optimalt lärande sker i social interaktion med andra människor. Dessutom tar vi stöd i vår undersökning från Vygotskijs, Piagets och Eriksons lekteorier.

I lek utvecklar barnet social kompetens och empirisk förmåga. Genom lek får barnet möjlighet att pröva sina tankar och idéer, bearbeta sina upplevelser, skapa kunskap, erfarenheter och bilda ett sammanhang. Konsekvenser som vi har mött i olika skolverksamheter är att lek sällan används som ett pedagogiskt redskap och att brist på kompetens och material påverkar användandet av lek i undervisningen. Vår förhoppning är att pedagoger skall få upp ögonen för leken och att de skall se den som ett komplement till den dagliga verksamheten.

Studien visade tydligt på att lek är någonting både elever och pedagoger uppskattar och tycker är roligt. Lärarna skulle vilja använda lek mer än vad de gör idag. Enligt pedagogerna är det många gånger brist på material och tid som sätter stopp för lek i undervisningen. Vi såg tydligt att lekens betydelse förändrades ju äldre eleverna blev. I början då eleverna går i förskoleklassen existerar lek i allt som de gör och sen avtar leken i verksamheten mer och mer.