”- Inte bara köra sitt eget race” – Musikdramatiska övningar med skådespelare med funktionsnedsättningar

Abstract

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen är att undersöka möjligheter till utveckling av Gunilla Gårdfeldts musikdramatiska metod. Uppsatsen syftar också till att i viss mån beskriva Gårdfeldts musikdramatiska metod genom en kortare sammanställning av några utvalda övningar. Huvudfrågan i studien är hur dessa musikdramatiska övningar kan anpassas eller utvecklas för att passa skådespelare med de olika funktionsnedsättningarna Asperger syndrom och utvecklingsstörning.

Undersökningen är en fallstudie där författaren själv fungerat som musikdramatikpedagog för tre medlemmar i en teatergrupp för skådespelare med intellektuella och fysiska funktionsnedsättningar. Författaren har träffat skådespelarna vid sju tillfällen á två timmar, varav ett innefattade ett kort publikmöte på en kulturfestival. Ett samtal samt en intervju med Gunilla Gårdfeldt gjordes som bakgrundstudie till uppsatsen. Med hjälp av en kvalitativ, hermeneutisk metod har materialet analyserats utifrån skådespelarnas möjligheter att tillgodogöra sig författarens pedagogiska insatser.

Studien visade att främjande faktorer för att de tre utvalda skådespelarna skulle kunna ta till sig övningarna var om abstrakta begrepp, verbala instruktioner och feedback stöttades av visuella och praktiska hjälpmedel och riktades tydligt till sin mottagare, om instruktionerna fångade skådespelarnas lust och lekfullhet och de fick göra på sitt eget sätt, om skådespelarna fick stöttning och peppning att inte ge upp och fick påminnas om vilken uppgift de hade under tiden övningarna pågick. Hindrande faktorer visade sig vara för mycket prat och användning av ord som skådespelarna inte kunde relatera till i instruktioner och feedback, om de verbala instruktionerna inte hade med här och nu att göra, om vissa av skådespelarna behövde komma ihåg en bestämd sångtext, om de musikaliska utmaningarna var för stora, om det var för många moment att tänka på samtidigt, samt om pedagogen ställde ledande frågor som feedback.

Som lärare kommer man i regel i kontakt med elever med olika funktionsnedsättningar även om man inte har specialutbildning för detta, och därför anser författaren att det är en angelägen fråga att som lärare ha en medvetenhet kring dessa speciella behov och kunna anpassa sin undervisning till även denna målgrupp. Författaren har fått nya insikter i hur musikdramatiska övningar kan anpassas och vidareutvecklas för den aktuella målgruppen. I sin kommande yrkesroll som musik- och teaterpedagog ser författaren att hon kommer att ha nytta av erfarenheter från studien och har särskilt tagit fasta på den hjälp som bildstöd innebar för att kunna förklara abstrakta begrepp inom Gårdfeldts musikdramatiska metod, samt hur viktigt lusten och en inkännande relation mellan pedagog och elever är för att arbetet ska fungera.