Närståendes upplevelser och behov vid stroke

Abstract

Bakgrund: Stroke är den tredje vanligaste dödsorsaken i västvärlden och i Sverige drabbas 30 000 personer varje år. När någon drabbas av stroke innebär det en stor förändring i livet och sjukdomen kan ge många neurologiska symtom. Detta är inte bara något som drabbar den sjuke, utan det får även konsekvenser för de personer som finns i den sjukes närhet, de närstående. En person behöver inte vara förbunden till någon genom släktskap eller äktenskap för att definieras som närstående. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa upplevelser och behov hos närstående till personer som drabbats utav stroke, från insjuknandet till ett halvår efter utskrivning från sjukhus. Metod: En litteraturöversikt gjordes över nio kvalitativa och en kvantitativ studie. Artiklarna analyserades med hjälp av Burnards modell, en förenklad variant av innehållsanalys. Resultat: Tre teman identifierades; Anpassning till livet efter stroke, Behov och Mötet med vården. Under dessa teman urskildes tio subteman. Resultatet visade att de närstående upplevde oro och osäkerhet inför den förändrade livssituationen. För att finna förståelse behövde de närstående samtala med vårdpersonalen och få information. Att själva vårda den strokedrabbade var något de närstående upplevde som en förpliktelse. De kände sig också ensamma och hade behov av stöd från både personal och vänner. Det fanns olika strategier för att hantera den nuvarande situationen samt tankarna kring framtiden. Tillgängligheten till vårdpersonalen var av stor vikt i mötet med vården, då de närstående upplevde osäkerhet. Slutsats: Varje individ är unik och studien kan därför inte ge en generell förklaring till hur närstående känner. Däremot kan resultatet i studien bidra till en ökad förståelse för hur de närstående upplever den kaotiska situationen efter en stroke samt vilka behov de har. Sjuksköterskan kan med hjälp av detta bekräfta individen och ge ett professionellt stöd.