Ansvar för avhjälpande av förorenade områden genom frivilliga överenskommelse och avtal

Abstract

Syftet med denna uppsats har varit att studera det förfarande som innebär att ett avhjälpandeansvar för en förorening fastställs genom en nedskriven överenskommelse eller ett frivilligt avtal. Förfarandet, som även kallas frivilligvägen, innebär att tillsynsmyndigheten tillsammans med en ansvarig verksamhetsutövare eller fastighetsägare kommer överens om ett avhjälpandeansvar i en skriftlig överenskommelse eller ett avtal. Ett annat syfte med uppsatsen har varit att se hur frivilligvägen skiljer sig från det förfarande då tillsynsmyndigheten meddelar ett föreläggande.

Målsättningen med frivilligvägen är att tillsynsmyndigheten och den ansvarige genom möten, överläggningar och diskussioner skall komma fram till en gemensam lösning på miljöproblemet som motsvarar det ansvar som skulle kunnat utkrävas enligt miljöbalken. I de fall en verksamhetsutövare eller fastighetsägare endast är delvis ansvarig för en förorening kan resterande del av avhjälpandeåtgärderna bekostas genom ett statligt bidrag som utbetalas av Naturvårdsverket efter ansökan.

Frivilligvägen framhålls som ett mer effektivt förfarande jämfört med förelägganden. En av fördelarna som framhålls med frivilligvägen är att en lång rättslig process kan undvikas, eftersom ett föreläggande riskerar att överklagas och därmed behöver gå igenom en utdragen domstolsprövning. Det framhålls också att den ansvarige genom frivilligvägen får en större delaktighet i processen. Även då ett föreläggande skall meddelas sker det dock en dialog med yttranden och diskussioner mellan tillsynsmyndigheten och den ansvarige och det finns ingenting som tyder på att en ansvarig inte kan uppnå samma delaktighet i processen med förelägganden. Enligt min uppfattning torde det också vara den ansvariges inställning till sitt ansvar som är av störst betydelse för hur lång avhjälpandeprocessen blir och inte nödvändigtvis vilket förfarande som används. Ytterligare en fördel som framkommer med frivilligvägen är att ett fullständigt avhjälpande av en förorening, där en verksamhetsutövare eller fastighetsägare endast är delvis ansvarig, kan ske. Genom en frivillig överenskommelse kan ett samordnat avhjälpande med både tillsynsdelen och bidragsdelen från Naturvårdsverket ske. Det har dock inte framkommit något under arbetets gång som visar att det inte går att uppnå lika fullständiga avhjälpanden genom förelägganden.

Det finns även ett antal svårigheter och problem med frivilliga överenskommelser och avtal. Avtalen är inte bindande och tillsynsmyndigheten kan inte under några omständigheter avtala bort ett ansvar som gäller enligt lag. Det kan också ifrågasättas om tillsynsmyndigheten verkligen har någon rättslig grund att förfara på något annat sätt än genom förelägganden. För närvarande finns det enligt min åsikt ingen sådan klar rättslig grund och därför kan avtalens legalitet och rättssäkerhet ifrågasättas. Regeringen har nu föreslagit att möjligheten att upprätta avtal om avhjälpande skall utredas och att de rättsliga förutsättningarna för att tillåta myndigheter att sluta bindande avtal med en ansvarig behöver analyseras. Hur de rättsliga förutsättningarna för dessa avtal kommer att utvecklas framöver och hur möjligheterna för tillsynsmyndigheten att ingå avtal om avhjälpande kommer att se ut får framtiden utvisa.

I mina eftersökningar av tillgängliga avtal och ur min studie av insamlade avtal framkommer det att användandet av frivilligvägen används olika mycket i olika delar av landet. Vissa tillsynsmyndigheter har använt sig av frivilligvägen flera gånger och andra tillsynsmyndigheter har inte använt sig av detta förfarande någon gång.

Under förutsättning att frivilligvägen skulle få en tydlig rättslig grund anser jag avslutningsvis att skriftliga överenskommelser och frivilliga avtal om avhjälpande i flera fall skulle kunna vara ett bra alternativ till förelägganden.