Människohandel för sexuella ändamål - brottslighet i förändring och lagstiftning med tillämpningsproblem. Har svensk lagstiftning hängt med?

Abstract

Denna uppsats redogör för den rättsliga situationen gällande människohandel för sexuella ändamål i Sverige 2010. Uppsatsen redovisar också delvis hur handeln med människor i Sverige och Europa går till, vem som rekryteras och hur organisationerna bakom handeln ser ut. Utgångspunkten för arbetet är den tillämpningsproblematik som följde på människohandelsbestämmelsens införande i svensk rätt i juli 2002 och de ändringar som gjorts för att komma till rätta med problemen. I arbetet redogörs för den tillämpningsproblematik som följt av de i bestämmelsen utformade objektiva rekvisiten. Särskilt fokus har satts på att reda ut begreppen kring kontrollrekvisitet och otillbörlighetsrekvisitet och de frågor som uppstått kring rättstillämpningens hantering av bevisfrågorna knutna till dessa rekvisit. Frågeställningen för uppsatsen utgår sedan till stora delar från det faktum att 4 kap. 1 a § i BrB sedan den 1 juni 2010 har en ny lydelse där det omtvistade kontrollrekvisitet tagits bort och bestämmelsens första stycke fått en utformning som ska göra bestämmelsen mer överskådlig och lättillgänglig. Jag ifrågasätter i mitt arbete det sätt på vilket utredarna resonerat i SOU 2008:41 kring de objektiva rekvisiten och främst valet att utmönstra kontrollrekvisitet när det verkar uppenbart att tillämpningen av otillbörlighetsrekvisitet är långt mer problematisk. Bilden av rättstillämpningen som ett valhänt verktyg när det kommer till att hantera problematiken kring handel med människor bekräftas också delvis av de intervjuer som omfattas av detta uppsatsarbete. Polis och åklagare tycks vara eniga om att otillbörlighetsrekvisitet orsakat stora tillämpningssvårigheter och verkar överlag inte helt övertygade om att den nya lydelsen av 4 kap 1 a § BrB är lösningen på det problemet. Den nya lydelsen verkar sammantaget vara mer av en språklig förändring trots att lagstiftaren haft ambitionen att ändringen ska ha potential att resultera i fler fällande domar. I analysen tar jag slutligen upp eventuella negativa effekter av människohandelsbestämmelsens nya utformning och pekar särskilt på risken med att utmönstra bestämmelsens andra stycke. Mina farhågor i denna del gäller huruvida de handelsåtgärder som omfattas i det nya första stycket verkligen täcker de mer svårtolkade perifera människohandelssituationer som förut föll under andra stycket.